Farsdag!

Grattis alla pappor! Idag är det farsdag. 

Joel har fått sovmorgon så jag och lilleman sitter nere och myser. 

Nu vågar jag kanske, kanske säga att det har börjat vända med Leos sömn. Han har nu i 9 (!!!) nätter sovit HELA natten och vaknat tidigast 05.15 och då av Joels alarm. Idag sov vi till 05.30 t ex :-) om ni visste vad underbart det känns! Det är bara att hoppas att det fortsätter :-) 

Idag går jag in i v.32! Snart är lillebror här! Jag längtar då otroligt mycket och funderar mycket på vem han är. Ännu en gång ska jag få vara med om det mest fantastiska i livet. Blir hjärtat dubbelt så stort när man har två att älska så obeskrivligt mycket? 

Så vad har vi haft för oss i helgen? Inte så väldigt mycket faktiskt. Vår bil är på verkstaden och jag har fått falsk ischias så kan inte gå så långt. Jag tog mig på rätt pris igår och det gick bra men sen hade jag ont! Lyckades ändå baka saffransbullar innan jag spenderade kvällen framför soffan med Joel och Lotta. Mycket bra kväll framför så mycket bättre. Kens kväll måste ha varit den bästa kvällen någonsin i det programmet! Vilket är eran favorit? :-)

Nu behövs nog lite kaffe och frukost :-) Mysfrukost ska det vara på helgen med allt möjligt framdukat. Gör vi så brukar Leo äta smörgåsgurka till frukost! Han älskar det! Lite konstigt när man är så liten kanske ;-) 

Ha en bra dag alla! 

Förlossningen

Igår kväll var jag lite känslig. Ni vet sådär gravidkänslig som man kan vara och sitta och gråta för det mesta. Det började med att jag satt och myste med Leo framför tv:n innan läggdags och jag började böla för jag var rädd för att han inte skulle veta hur mycket vi älskar honom. 

Hur ska jag få honom att förstå att han är de mest älskade som finns i hela världen och så kommer det vara hela livet? 

Älskade barn <3

Iallafall så skulle jag såklart göra allt mer känsligt och letar fram min förlossningsberättelse här i bloggarkivet. " När Leo kom till världen" finns under April 2012 om någon skulle vara intresserad. 

Den lyckligaste dagen i mitt liv. ALDRIG kommer jag glömma den stunden när jag för första gången fick upp Leo på bröstet. Precis då förstod jag meningen med allt i mitt liv. Allt har varit en väg dit. Det har alltid varit meningen att jag ska bli Leos mamma och det betyder allt. 

Om ca två månader ska jag gå igenom det här igenom och det känns helt otroligt.  

Det jag iallafall tänkte ta upp här idag är om jag är rädd för förlossningen pga vad som hände mig förra gången och svaret är nej, jag är faktiskt inte ett dugg rädd. Jag förstår att det finns inget som säger att samma sak skulle hända igen. Det pekar nog snarare mot att allt kommer gå enligt bokens alla regler denna gång eftersom det gick som det gick förra gången. 

Skulle det ändå bli tok så är det så och jag vet att allt blir ändå bra till slut. 

Jag mår inte alls dåligt av att tänka på den förlossningen, jag fick det underbaraste som finns i livet av den och skulle göra om det varje dag för resten av mitt liv om jag var tvungen. 

Men nog är jag fullt medveten om att när det väl är på g kommer jag vråla som en apa om hur dum i huvudet jag är som utsätter mig för smärtan en gång till. 

Visst att det är häftigt och jag är väldigt tacksam som får vara med om att föda fram mina barn men jag är icke en mamma som bäddar in hela upplevelsen i en rosa bubbla om hur fantastiskt det är för det är det EFTERÅT men under tiden så önskade jag mig döden hundra gånger om. Helvete vad ont det gjorde. Det tänker jag då inte sticka under stolen med. Tur det finns bedövning. Bedövning i alla dess former ska jag ha även denna gång. Förra gången skrek jag extra hela tiden så att det inte skulle finnas en chans att det tog slut på något sätt. ;-) 

Det har jag faktiskt funderat på... Varför vill man föda utan bedövning? 

Jag kan förstå att lustgasen kan vara obehaglig eftersom man blir groggy i huvudet av den och man vill ju vara med ( ingen fick röra min för jag älskade den! ) men varför ha så jävla ont om man inte behöver? Allt görs ju av och med kunniga och professionella människor. Nä, det där förstår inte jag. 

Jag ska ha extra, extra även denna gång! ;-) 

Kan jag lova! ;-)

Ny vecka!

En ny vecka! Förhoppningsvis en lite roligare vecka än den förra då vi hade sjukstuga här. 

Nu är jag och Joel lite dåliga men det spelar ingen roll. Huvudsaken Lillgrodan mår bra och då kan man vara hur dålig som helst men ändå är det kalasfart här hemma! 

Har ni haft en bra helg? Det har vi. I Lördags åkte vi till Birsta och shoppade lite saker till bebisen samt nya skor till mig bl.a. 

Igår kände jag vilken nöt jag är som ens kom på den iden för fy vad ont jag har haft i fogarna efter det. Det är inte smart att åka till Birsta för en heldag med shopping när man har foglossning, det ska jag verkligen komma ihåg. 

Igår var vi bara hemma och myste, satte upp en hylla i köket och städade. Senare kom Niklas och Frida på middag. Trevligt! 

Den här veckan har vi inte så mycket planerat förutom att på onsdag är det BVC dags för Leo och då även dags  för en spruta. På torsdag ska jag på MVC och kolla till kotten. Jag gruvar mig för att väga mig. Men, men det är bara ta det för vad det är! ;-) Tur för dom som tycker om mig att det finns så mycket av mig ;-) 

Jag såg i helgen att VÄLDIGT många var ute på partaj i helgen och jag är så avis. Jag längtar efter en utekväll, jätte mycket! Men det är en tid kvar tills det blir något sådant men oj så kul när det är dags! 

Jag längtar efter en utekväll med kompisar med också med Joel. Gå på dejt, vara kär och dricka lite för mycket vin <3 men det kommer! 

Det är hemskt underbart att vara gravid också men 9 månader är låååång tid, även om den här graviditeten har gått hemskt fort måste jag säga. 

Sen hoppas jag att amningen ska funka den här gången. Jag ammade aldrig Leo men hoppas det går bättre den här gången! Gör det inte det så är inte det någon sak heller för ersättning ger också friska, pigga barn! :-) 

Nu är det frukostdags här hemma innan vi packar oss iväg till kyrkis! 

Vilken toppen grej det är alltså. Så otroligt fina människor som jobbar där och alla människor är välkomna. Det är kul för barnen som får sjunga, leka, pyssla och fika samt att det är kul för mammor och pappor att få umgås med andra vuxna och dricka lite kaffe. Jag har många vänner med småbarn men jag kan förstå att en föräldraledighet kan vara en ensam tid på sitt sätt också om man inte känner någon annan som är det. 

Och det som också är så toppen är att det är gratis så alla har råd och gå. Det är väl underbart att det finns något som inte styrs av pengar utan alla kan göra det! Ingen skillnad på folk där inte! 

Tummen upp för kyrkis :- ) 

Nu ska försöka slita min sin från Ylvis musikvideo. Frukosttime! 

Hej! 

Innan du kom till världen

Bajsa, sova, äta, leka, bajsa, sova, äta, mysa. 

Kollar man tillbaka i min blogg så handlade den om saker som är långt ifrån sakerna den handlar om idag. 

Idag handlar den om saker jag inte hade en aning om då och den handlade då om saker jag inte har en aning om idag.

Jag satt precis och läste en konversation om hur singeltjejer utan barn stör sig på mammors statusuppdateringar som handlar om deras barn. Dom kan inte förstå vad som är intressant med det. 

Nä ni, det kunde inte jag heller. Inte för allt i världen. Jag kunde nog inte ens föreställa mig något mindre intressant. 

Idag är sånt intressant för det är mitt liv. Hela mitt liv handlar om en liten kille som precis har lärt sig säga att han heter Leo. En liten kille som man kan fråga -älskar du mamma? Och han svarar mmm, nickar med huvudet och springer sen mot mig för att lägga sina runda, knubbiga små armar om halsen på mig. 

Idag kan jag inte tänka mig något mer intressant och framför allt VÄRDEFULLT. 

Klart jag inte förstod innan att det skulle kunna vara så stort. Jag trodde inte ens det fanns sådana här känslor. 

Det låter så klyschigt men ni singeltjejer utan barn kommer själva sitta där sen när ni har en liten kille som lägger armarna runt er hals och förstå att allt med honom är intressant. 

Fast bajsvanor kan vi väl verkligen lämna utanför för vem vill veta det. Nä, det är lite too much information. 

Sen tänkte jag skita i den här tidsomställningen som vi gjorde i helgen. Jag ställer om klockan igen. Vilka är med mig? 

Idag ska vi få lunchbesök av min väldigt gravida svägerska. Mysigt ska det bli! 

Tänk att jag ska bli faster snart! Helt otroligt. 

LillPutte ska bli pappa. Min lillebror. Fantastiskt <3 

Nu är det frukostdags. Jag tror jag och Leo ska mumsa på varma mackor idag! 

Allt är så farligt.

Vi skadar våra barn. Vi skadar dom genom att ge dom ketchup till maten eller herre jösses vad gör ni som ger dom pannkaka, vetemjöl är ni galen? 

Det är så mycket som skadar våra barn att det är nog bäst jag och Leo låser in oss leker med träleksaker och stickade dockor från Afrika. 

Jag kan inte låta bli att ta upp det här. Tror människor på allvar att våra barn kommer bli deprimerade och skadade som vuxna för att vi, föräldrar har smartphones och kollar på dom emellanåt. 

Det är då jävligt svaga ungar vi bestämt oss för att uppfostra i sånna fall om allt ska falla på en sådan sak. 

Just nu sitter jag med min iPhone och Leo har packat släpet på sin BobbyCAr och kör runt här och ropar hej då. Han ska på utflykt. Det ska han. Han är 1,5 år och har fantasi. 

Han behöver inte min uppmärksamhet på det sättet att jag ska ge allt till honom hela tiden för han är ett friskt litet barn som precis som barn gör tror ( vet ;-) att hela världen kretsar runt bara honom ändå. 

Jag sitter med telefonen nu och snart ska jag duscha. Senare idag ska jag laga mat och Leo kommer nog leka själv då. Precis som jag gjorde när jag var liten. 

Hur kommer det sig att vi inte var lika rädda förr i tiden? Jag kan inte minnas att min mamma var rädd för att jag skulle behöva flytta in på Psyk för att jag var 6 år och ville äta fefferoni som lördagsgodis . Idag blir man nog rädd om en 6-åring vill och får äta vanligt lördagsgodis för herregud man kanske får en sockerchock och utvecklar en psykos. 

Jag försöker vara den bästa föräldern jag kan vara. Jag anser mig själv vara världens bästa mamma till Leo för ingen känner honom som jag och hans pappa. Vi ger vårt barn all kärlek och uppmärksamhet vi har även om vi båda har en smartphone och jag är inte ett dugg orolig att Leo en dag kommer bli deprimerad. Skulle han ändå bli det så är jag vettig nog att förstå att det inte handlar om att jag tittade på Facebook på dagarna. 

Mitt föräldraskap handlar om en hel del mer än det. 

Fast nu är det så att jag fick ketchup och vetemjöl när jag var liten. Kanske därför jag inte fattar bättre vad vet jag! 

Just idag är jag liten.

Vissa dagar är man stark, vissa dagar är man normal ( om det nu finns något sånt ) och vissa dagar är man lite mindre. Idag är jag liten, väldigt liten. 

Jag har ett barn som inte sover. Han har ett litet sömnbehov, så litet att jag inte alls hänger med. 

Jag ser människor på Facebook skriva om att det är så jobbigt när barnen kliver upp 07. 

Leo har aldrig sovit till 07. Leo har aldrig sovit en hel natt utan att vakna senast 05.30 och då är det den bästa natten vi någonsin haft. 

Just nu har vi sovit 30 min sedan kl 02.30. 

Måste man kliva upp 07 till sina vakna barn så är man kanske lite trött och behöver en kopp kaffe. 

En kopp kaffe hjälper inte mig. Hela mitt och Leos liv fokuserar runt vår sömn. Allt planeras efter hur vi ska sova. 

Hör jag ett ord till om faser och perioder så tror jag på riktigt att jag får en hjärnblödning. Min son har inte sovit sen han var 3 månader. 

Vi har provat allt och inget hjälper, varenda råd ni kan tänka er förutom 5 minuters metoden ( jag skulle aldrig lämna mitt gråtande barn då är jag hellre vaken för resten av mitt liv ) och inte vill jag heller att han ska sova borta. När han är på dagis så värker hela jag för jag saknar honom så mycket. Jag skulle aldrig klara en natt utan honom. 

Det är inte bara att man sover för lite som kan vara jobbigt. Det som är mest påfrestande är att det är hemskt psykiskt jobbigt att vara vaken mitt i kolsvarta natten, timme efter timme och att veta att det här är inte bara inatt utan vi ska göra om det här imorgon igen, sen även natten efter det. 

Sömnen styr oss totalt. 

En vän frågade mig för någondag sedan hur jag hela tiden orkar hitta på så mycket med Leo. Vi har en aktivitet varje dag, t ex så går vi på kyrkis 3 ggr i veckan. 

Det är inte bara för Leo jag gör det utan även för mig själv. Kan ni tänka er hur lång en dag är när den börjar 02.30? Vi måste göra något fram till lunch för att eftermiddagstuppisen ska fungera. 

Den fungerar inte heller hur som helst men vi har hittat ett sätt som fungerar. 

Mellan kl 12.30-16 kan vi inte vara någon annanstans än hemma och vi kan inte ta emot besök. 

För att Leo ska sova tuppis måste jag ligga bredvid honom. Flyttar jag på mig så vaknar han på en gång. Vaknar han är han omöjlig att få att somna om även om han sovit 20 min. 

Eftersom vi är uppe i stort sett varje natt så behöver även jag sova då så det gör mig inget att ligga där. Jag behöver också sova men såklart är det inte alltid kul att alltid behöva säga till människor att nej vi kan inte göra det och ses då för då ska vi sova. 

På dagis sover han 40 min. 

Jag har många gånger t ex åkt till stan och tänk att han somnar i vagnen. Icke! Då är min älskade 1,5 åring vaken hela dagen men tro mig att han ändå vaknar senast 05 dagen efter! 

Jag är inte en människa som vill hävda mig på något sätt och tävla med andra, inte gällande något utan anser att man ska vara ödmjuk. Saker som är jobbiga för mig kan vara lätta för dig och tvärtom. Jag kan inte säga till dig att du inte får tycka att din situation är jobbig för att jag har det värre. Din situation är kanske inte som din normala och såklart påverkar det dig. 

Men idag när jag är så där liten så känner jag inte för att vara så ödmjuk mot dom som får sova till 07. Ni är säkert trött men vet inget om hur det är att inte få sova. 

Idag vill jag kräkas rakt ut och det måste även jag få göra. 

Nu ska jag ta reda på täcket som jag precis hällde ut en hel kaffekopp över. Jag behövde tydligen det också idag tyckte någon där uppe.

Godmorgon. 

Baby 2

Man ska aldrig säga något högt. Säger man något högt så ändrar det sig ofta. Igår skrev jag till er att vi sover så bra på nätterna ( bra för att vara oss ;-) men inatt har vi varit vaken mellan 23.30-02 sen vaknade vi strax efter 05. 

Jag är så trött, så trött. 

Men det är minsann inte Leo utan han har ätit kex framför barntv och sprungit runt här som världens gladaste lilla kille och delar med sig av det. Man kan inte bli annat än världens lyckligaste när man får dela sina dagar med honom. 

Älskade barn som jag älskar dig, hur trött jag än är <3 

Men idag tänkte jag berätta lite om min nuvarande graviditet. :-) 

Den har varit jätte enkel. Är det såhär det kan vara så kan jag vara gravid många gånger till. 

Jag tror dessvärre inte Joel håller med för det första 12 veckorna hade jag ett fruktansvärt humör och hade humörsvägningar som inte var av denna värld. Jag kände mig som en vulkan på väg att explodera hela tiden. 

Efter det så har jag mått precis som vanligt. 

Jag kände tidigt bebisen röra på sig och jag fick mage fort. 

När jag var i v.25 så hade jag gått upp 4 kg, nästa vecka ska jag på MVC igen och se hur det ändrats sig. 

Jag hoppas att jag ska klara mig på samma kilo som med Leo, helst mindre såklart ;-) 12 kilo gick jag upp med honom. 

Dock har jag haft otroligt mycket sammandragningar den hör gången. Vi fick åka in på förlossningen en kväll då jag hade haft sammandragningar konstant i 3 dygn. Jag kunde inte ens ställa mig upp utan att det kom. 

Det var i v.24 har jag för mig. 

Det har varit bättre sen dess fram till förra veckan då det kom tillbaka och jag även hade ett väldigt tryck neråt. Det kändes som att allt skulle ramla ut mellan benen på mig. Mycket läskigt känsla. Det har gett med sig iallafall. 

Eftersom jag mår så bra så passade jag på att storstäda hela huset i söndags. Hela dagen tog det. På kvällen kände jag av lite foglossning och idag, två dagar senare kan jag inte gå normalt. Äckliga,vidriga känsla foglossning är. Ni som inte haft det kan nog inte föreställa er. Det känns precis som att man ska dela på sig och gå i två delar vid höften. Som att benen ska fortsätta åt varsitt håll. 

Idag ska jag ta det väldigt lugnt och hoppas det blir bättre. 

Vi funderar på namn till lillebror, just nu är vi överens om Viggo, kanske Liam. 

Leo skulle egentligen heta Viggo men talade om när han kom ut att han var en Leo så därför är jag inte lika stressad den här gången. Han talar nog om vad han heter. 

Joel vill helst Frank eller Ralf och det vägrar jag. Jag skulle vilja att det kanske är en Nilas men icke säger Joel. Inte lätt alla gånger att man är två om saken ;-)

I söndags gick jag och Leo även igenom hans gamla bebiskläder. Här hemma har jag nästan tjatat hål i huvudet på Joel att vi måste skynda oss att handla till bebisen!

Med Leo var jag nästan klar i v.12 ( ;-) ) och den här gången hade jag i v.29 köpt en vagga och en body, och en vagn såklart. En dubbel måste vi ha. 

Det är bara det att den här graviditeten har gått såååå fort att jag inte hinner med. Man hinner tänker jag men nu är det bara snart 10 veckor kvar! 

Iallafall så har jag tjatat helt i onödan då Leos kläder ser inte ens använda ut. Såklart vill jag ha nytt också men det där hålet i huvudet på Joel var ju kanske lite onödigt att jag tjatade till ;-) 

Ja det var nog allt vad jag kan komma nu. Det kommer mycket mer om det här senare, desto närmare vi kommer. 

Nu ska jag och Leo titta på lite musikvideor. Leo älskar musik och är en riktig discokille. Här visas inte Barnkanalen så ofta utan VH1 ;-)  

Vi hörs senare!