När två blir tre

Ja, nu är det ute. Jag hade tänkt att hålla det inne någon vecka till eftersom jag bara är i vecka 11 men att hålla den här lyckan inom sig i flera veckor redan spränger en nästan så nej, det gick inte längre.

Jag kan inte direkt dölja det heller längre för jag har redan gått upp x antal kilon och igår så sa jag till Joel att jag är så fet att jag kan inte ens hålla in magen längre. Ganska lätt att förstå egentligen.
Men nu behöver ni inte tro att jag ätit för många cocosbollar och gått och blivit tjock för nu berättar jag att jag och Joel ska få en liten bebis i april.

Jag mådde toppen bra dom första 8 veckorna och skröt om det till alla som hade fått veta vår lilla hemlighet. Tji fick jag, från slutet på vecka nio så spyr jag lite okontrollerat, lite då och då. Jag kan aldrig planera vad jag ska äta för jag mår illa konstant och får för mig konstiga saker. Igår fick Joel b la slänga osten för jag mådde illa när jag satt i soffan och visste att den fanns i kylen. Hemskt normalt.
Jag fungerar som skalman med mat och sovklocka fast jag har även utvecklat den lite till en kissfunktion också. Jag är uppe och kissar prick kl 24.00 och 03.00 varje natt. Slår inte fel på en sekund heller.

Känns som att jag har tusen saker att skriva om men nu har jag ett skolarbete som måste göras om jag ska få en ledig helg så vi hörs mer senare.
Kram!