Hej alla!

Bloggen har verkligen blivit något som har blivit åsidosatt nu på sistone. Jag har inte haft någon lust och inte heller någon tid. I bland kanske ni får något inlägg som nu ;)

Joel är och fiskar över helgen så det är jag och min lilla kille hemma nu. Första gången vi ska sova ensamma. Leo somnade precis som vanligt men jag känner att för mig blir det en annan visa. Jag är vuxen och visst att jag klarar mig själv men jag tycker helt enkelt inte om att vara utan min Joel och absolut inte att sova utan honom. Min plats på natten är i hans famn, alltid. Men jag får drömma om det inatt istället.
Jag tänkte först lägga Leo bredvid mig men jag tog mitt förnuft till fånga och tänkte att jag ska inte tänka på mig själv nu. Leo sover bättre i sin egen säng och han tycker om det, det ska inte jag ta ifrån honom för att jag är 27 år ( men 18 i sinnet ; ) och inte kan sova ensam. Han finns ju i samma rum i alla fall. Sedan så har vi andningslarm i hans säng och utan det så kan ju jag inte sova så då kan jag lika gärna sitta och stirra på honom hela natten och det leder ju enbart till en hemskt trött och sur mamma imorgon! ; )

I dag fyller min lillebror år så vi har varit där och fikat en massa gott, smörgåstårta, daimkaka, ananaspaj med mera. Jag åt och åt för det var så gott. Mätt blev jag också så jag slapp laga middag som är det tråkigaste ever när det bara är till en själv.
Det ni har sett i bloggen är att jag lagar mycket mat och tycker att det är väldigt roligt, vilket jag också tycker OM jag har någon att laga åt men när det gäller mig själv så hoppar jag hellre över än att ställa mig och koka en pära och steka några köttbullar.
Innan jag träffade Joel så var det enda jag "lagade" att jag ibland värmde en barnmatsburk i micron. Japp, det är sant. Jag och Kissie vet ni. Hon tror att hon var först och startade någon trend men hon tog nog idén från den här lilla donnan. ; ) Även om det var så att jag aldrig använde det för att gå ner i vikt på något sätt (vilket jag inte ens tror man gör) utan helt enkelt för att jag var så sjukt jävla lat.

Så maten och maten. Jag har ju skrivit om några dieter som jag påbörjade och lika fort slutade. Ja.... Jag har aldrig riktigt mått dåligt över mitt utseende, aldrig riktigt tänkt på det men nu på slutet har jag mått väldigt dåligt.
Jag mår inte dåligt över att jag har gått upp i vikt, jag födde barn, det är värt ALLT, jag kan väga 100 kilo för resten av mitt liv om det är priset jag får betala men det är ändå så att vårt samhälle är så sjukt utseende fixerat så att det är det enda folk pratar om. Jag vill inte bry mig men vad ska man göra när alla andra gör det Min kropp ändrades inte bara på det sättet att den gick upp i vikt utan man får en helt annan kroppsform, mina höfter åldrades liksom 10 år och jag kan bara drömma om att någonsin få på mig ett par Gina Tricot jeans igen.
Jag insåg att det är sjukt vad vi håller på med den dagen jag satt här hemma, hungrig som ett as men skulle bara äta dessa jävla shaker. Jag satt här och tänkte att tycker jag så illa om mig själv att jag inte ens tycker att jag är värd att äta mat? Få vara mätt? Tycker jag det så ligger nog mitt problem ganska så mycket djupare än i mina höfter. Problemet sitter inte ens i mina höfter utan i hjärnan på oss alla.
Kognitiva tankar det är grejer det ska ni veta. Jag ändrade bara mitt tänk och istället för att tänka fy fan vad stor jag är, vad ska alla tycka så tänker jag nu istället att jaha, ja så här ser jag ut nu. Jag får inte på mig mina gamla jeans men det finns fullt i affärerna, det finns för fan folk som gör jeans hela jävla dagarna.

Kapp Ahl ligger faktiskt bara vägg i vägg med Gina Tricot också så det problemet var jävligt lätt att lösa. Imorgon ska jag prova jeans på Kapp Ahl, mätt i magen ska jag också vara!

God Natt