Innan du kom till världen

Bajsa, sova, äta, leka, bajsa, sova, äta, mysa. 

Kollar man tillbaka i min blogg så handlade den om saker som är långt ifrån sakerna den handlar om idag. 

Idag handlar den om saker jag inte hade en aning om då och den handlade då om saker jag inte har en aning om idag.

Jag satt precis och läste en konversation om hur singeltjejer utan barn stör sig på mammors statusuppdateringar som handlar om deras barn. Dom kan inte förstå vad som är intressant med det. 

Nä ni, det kunde inte jag heller. Inte för allt i världen. Jag kunde nog inte ens föreställa mig något mindre intressant. 

Idag är sånt intressant för det är mitt liv. Hela mitt liv handlar om en liten kille som precis har lärt sig säga att han heter Leo. En liten kille som man kan fråga -älskar du mamma? Och han svarar mmm, nickar med huvudet och springer sen mot mig för att lägga sina runda, knubbiga små armar om halsen på mig. 

Idag kan jag inte tänka mig något mer intressant och framför allt VÄRDEFULLT. 

Klart jag inte förstod innan att det skulle kunna vara så stort. Jag trodde inte ens det fanns sådana här känslor. 

Det låter så klyschigt men ni singeltjejer utan barn kommer själva sitta där sen när ni har en liten kille som lägger armarna runt er hals och förstå att allt med honom är intressant. 

Fast bajsvanor kan vi väl verkligen lämna utanför för vem vill veta det. Nä, det är lite too much information. 

Sen tänkte jag skita i den här tidsomställningen som vi gjorde i helgen. Jag ställer om klockan igen. Vilka är med mig? 

Idag ska vi få lunchbesök av min väldigt gravida svägerska. Mysigt ska det bli! 

Tänk att jag ska bli faster snart! Helt otroligt. 

LillPutte ska bli pappa. Min lillebror. Fantastiskt <3 

Nu är det frukostdags. Jag tror jag och Leo ska mumsa på varma mackor idag! 

Allt är så farligt.

Vi skadar våra barn. Vi skadar dom genom att ge dom ketchup till maten eller herre jösses vad gör ni som ger dom pannkaka, vetemjöl är ni galen? 

Det är så mycket som skadar våra barn att det är nog bäst jag och Leo låser in oss leker med träleksaker och stickade dockor från Afrika. 

Jag kan inte låta bli att ta upp det här. Tror människor på allvar att våra barn kommer bli deprimerade och skadade som vuxna för att vi, föräldrar har smartphones och kollar på dom emellanåt. 

Det är då jävligt svaga ungar vi bestämt oss för att uppfostra i sånna fall om allt ska falla på en sådan sak. 

Just nu sitter jag med min iPhone och Leo har packat släpet på sin BobbyCAr och kör runt här och ropar hej då. Han ska på utflykt. Det ska han. Han är 1,5 år och har fantasi. 

Han behöver inte min uppmärksamhet på det sättet att jag ska ge allt till honom hela tiden för han är ett friskt litet barn som precis som barn gör tror ( vet ;-) att hela världen kretsar runt bara honom ändå. 

Jag sitter med telefonen nu och snart ska jag duscha. Senare idag ska jag laga mat och Leo kommer nog leka själv då. Precis som jag gjorde när jag var liten. 

Hur kommer det sig att vi inte var lika rädda förr i tiden? Jag kan inte minnas att min mamma var rädd för att jag skulle behöva flytta in på Psyk för att jag var 6 år och ville äta fefferoni som lördagsgodis . Idag blir man nog rädd om en 6-åring vill och får äta vanligt lördagsgodis för herregud man kanske får en sockerchock och utvecklar en psykos. 

Jag försöker vara den bästa föräldern jag kan vara. Jag anser mig själv vara världens bästa mamma till Leo för ingen känner honom som jag och hans pappa. Vi ger vårt barn all kärlek och uppmärksamhet vi har även om vi båda har en smartphone och jag är inte ett dugg orolig att Leo en dag kommer bli deprimerad. Skulle han ändå bli det så är jag vettig nog att förstå att det inte handlar om att jag tittade på Facebook på dagarna. 

Mitt föräldraskap handlar om en hel del mer än det. 

Fast nu är det så att jag fick ketchup och vetemjöl när jag var liten. Kanske därför jag inte fattar bättre vad vet jag! 

Just idag är jag liten.

Vissa dagar är man stark, vissa dagar är man normal ( om det nu finns något sånt ) och vissa dagar är man lite mindre. Idag är jag liten, väldigt liten. 

Jag har ett barn som inte sover. Han har ett litet sömnbehov, så litet att jag inte alls hänger med. 

Jag ser människor på Facebook skriva om att det är så jobbigt när barnen kliver upp 07. 

Leo har aldrig sovit till 07. Leo har aldrig sovit en hel natt utan att vakna senast 05.30 och då är det den bästa natten vi någonsin haft. 

Just nu har vi sovit 30 min sedan kl 02.30. 

Måste man kliva upp 07 till sina vakna barn så är man kanske lite trött och behöver en kopp kaffe. 

En kopp kaffe hjälper inte mig. Hela mitt och Leos liv fokuserar runt vår sömn. Allt planeras efter hur vi ska sova. 

Hör jag ett ord till om faser och perioder så tror jag på riktigt att jag får en hjärnblödning. Min son har inte sovit sen han var 3 månader. 

Vi har provat allt och inget hjälper, varenda råd ni kan tänka er förutom 5 minuters metoden ( jag skulle aldrig lämna mitt gråtande barn då är jag hellre vaken för resten av mitt liv ) och inte vill jag heller att han ska sova borta. När han är på dagis så värker hela jag för jag saknar honom så mycket. Jag skulle aldrig klara en natt utan honom. 

Det är inte bara att man sover för lite som kan vara jobbigt. Det som är mest påfrestande är att det är hemskt psykiskt jobbigt att vara vaken mitt i kolsvarta natten, timme efter timme och att veta att det här är inte bara inatt utan vi ska göra om det här imorgon igen, sen även natten efter det. 

Sömnen styr oss totalt. 

En vän frågade mig för någondag sedan hur jag hela tiden orkar hitta på så mycket med Leo. Vi har en aktivitet varje dag, t ex så går vi på kyrkis 3 ggr i veckan. 

Det är inte bara för Leo jag gör det utan även för mig själv. Kan ni tänka er hur lång en dag är när den börjar 02.30? Vi måste göra något fram till lunch för att eftermiddagstuppisen ska fungera. 

Den fungerar inte heller hur som helst men vi har hittat ett sätt som fungerar. 

Mellan kl 12.30-16 kan vi inte vara någon annanstans än hemma och vi kan inte ta emot besök. 

För att Leo ska sova tuppis måste jag ligga bredvid honom. Flyttar jag på mig så vaknar han på en gång. Vaknar han är han omöjlig att få att somna om även om han sovit 20 min. 

Eftersom vi är uppe i stort sett varje natt så behöver även jag sova då så det gör mig inget att ligga där. Jag behöver också sova men såklart är det inte alltid kul att alltid behöva säga till människor att nej vi kan inte göra det och ses då för då ska vi sova. 

På dagis sover han 40 min. 

Jag har många gånger t ex åkt till stan och tänk att han somnar i vagnen. Icke! Då är min älskade 1,5 åring vaken hela dagen men tro mig att han ändå vaknar senast 05 dagen efter! 

Jag är inte en människa som vill hävda mig på något sätt och tävla med andra, inte gällande något utan anser att man ska vara ödmjuk. Saker som är jobbiga för mig kan vara lätta för dig och tvärtom. Jag kan inte säga till dig att du inte får tycka att din situation är jobbig för att jag har det värre. Din situation är kanske inte som din normala och såklart påverkar det dig. 

Men idag när jag är så där liten så känner jag inte för att vara så ödmjuk mot dom som får sova till 07. Ni är säkert trött men vet inget om hur det är att inte få sova. 

Idag vill jag kräkas rakt ut och det måste även jag få göra. 

Nu ska jag ta reda på täcket som jag precis hällde ut en hel kaffekopp över. Jag behövde tydligen det också idag tyckte någon där uppe.

Godmorgon. 

Baby 2

Man ska aldrig säga något högt. Säger man något högt så ändrar det sig ofta. Igår skrev jag till er att vi sover så bra på nätterna ( bra för att vara oss ;-) men inatt har vi varit vaken mellan 23.30-02 sen vaknade vi strax efter 05. 

Jag är så trött, så trött. 

Men det är minsann inte Leo utan han har ätit kex framför barntv och sprungit runt här som världens gladaste lilla kille och delar med sig av det. Man kan inte bli annat än världens lyckligaste när man får dela sina dagar med honom. 

Älskade barn som jag älskar dig, hur trött jag än är <3 

Men idag tänkte jag berätta lite om min nuvarande graviditet. :-) 

Den har varit jätte enkel. Är det såhär det kan vara så kan jag vara gravid många gånger till. 

Jag tror dessvärre inte Joel håller med för det första 12 veckorna hade jag ett fruktansvärt humör och hade humörsvägningar som inte var av denna värld. Jag kände mig som en vulkan på väg att explodera hela tiden. 

Efter det så har jag mått precis som vanligt. 

Jag kände tidigt bebisen röra på sig och jag fick mage fort. 

När jag var i v.25 så hade jag gått upp 4 kg, nästa vecka ska jag på MVC igen och se hur det ändrats sig. 

Jag hoppas att jag ska klara mig på samma kilo som med Leo, helst mindre såklart ;-) 12 kilo gick jag upp med honom. 

Dock har jag haft otroligt mycket sammandragningar den hör gången. Vi fick åka in på förlossningen en kväll då jag hade haft sammandragningar konstant i 3 dygn. Jag kunde inte ens ställa mig upp utan att det kom. 

Det var i v.24 har jag för mig. 

Det har varit bättre sen dess fram till förra veckan då det kom tillbaka och jag även hade ett väldigt tryck neråt. Det kändes som att allt skulle ramla ut mellan benen på mig. Mycket läskigt känsla. Det har gett med sig iallafall. 

Eftersom jag mår så bra så passade jag på att storstäda hela huset i söndags. Hela dagen tog det. På kvällen kände jag av lite foglossning och idag, två dagar senare kan jag inte gå normalt. Äckliga,vidriga känsla foglossning är. Ni som inte haft det kan nog inte föreställa er. Det känns precis som att man ska dela på sig och gå i två delar vid höften. Som att benen ska fortsätta åt varsitt håll. 

Idag ska jag ta det väldigt lugnt och hoppas det blir bättre. 

Vi funderar på namn till lillebror, just nu är vi överens om Viggo, kanske Liam. 

Leo skulle egentligen heta Viggo men talade om när han kom ut att han var en Leo så därför är jag inte lika stressad den här gången. Han talar nog om vad han heter. 

Joel vill helst Frank eller Ralf och det vägrar jag. Jag skulle vilja att det kanske är en Nilas men icke säger Joel. Inte lätt alla gånger att man är två om saken ;-)

I söndags gick jag och Leo även igenom hans gamla bebiskläder. Här hemma har jag nästan tjatat hål i huvudet på Joel att vi måste skynda oss att handla till bebisen!

Med Leo var jag nästan klar i v.12 ( ;-) ) och den här gången hade jag i v.29 köpt en vagga och en body, och en vagn såklart. En dubbel måste vi ha. 

Det är bara det att den här graviditeten har gått såååå fort att jag inte hinner med. Man hinner tänker jag men nu är det bara snart 10 veckor kvar! 

Iallafall så har jag tjatat helt i onödan då Leos kläder ser inte ens använda ut. Såklart vill jag ha nytt också men det där hålet i huvudet på Joel var ju kanske lite onödigt att jag tjatade till ;-) 

Ja det var nog allt vad jag kan komma nu. Det kommer mycket mer om det här senare, desto närmare vi kommer. 

Nu ska jag och Leo titta på lite musikvideor. Leo älskar musik och är en riktig discokille. Här visas inte Barnkanalen så ofta utan VH1 ;-)  

Vi hörs senare! 

Come Back

Hej! 

Hur mår ni alla? 

Jag har under en tid nu börjat sakna att blogga och blivit lite sugen att kanske ta tag i det igen. 

När jag även såg en vän som börjat blogga igen så slog det mig hur kul jag egentligen tycker att det är! 

Vi får väl se hur mycket det kommer hända här men kanske har jag något att säga som kan intressera någon någongång ;-) 

Vår största nyhet, som många redan vet är att 11 Januari är det beräknat att Leo ska bli storebror. En lillebror ska han få :-) Vi tycker att det ska bli så roligt för pojkarna att det är rätt så tätt mellan dom. Dom kommer nog ha mycket skoj tillsammans, även mycket bråk kan jag tänka mig ;-) 

När Leo låg i magen så kändes det som att jag var gravid i 500 år och jag tänkte den här gången att 9 månader är lååååång tid och Leo kommer hinns bli så stor innan nästa kommer. Det tar jag tillbaka nu. 9 månader när man redan har en liten kotte går för fort och han är fortfarande min lilla bebis, kommer förmodligen vara det också för alltid, även när han är 25 ;-) 

Men mer om den här graviditeten kam vi ta i ett annat inlägg :-) 

Så ska vi kanske ta upp den stora frågan i vårt liv som bloggen handlade en del om när jag slutade blogga förra gången. Sömnen! Hur sover vi? 

Det var riktigt illa ett tag och jag fick åka till en läkare när jag hade sovit endast 9 timmar på 5 dagar. 

Leo sover bra på nätterna nu, visst att man får ploppa in nappen några gånger per natt ibland men han sover till 04-05 ungefär. 

I September skulle jag börja skolan igen efter sommarlovet och jag var så stressad över det. Somnade 23.30 varje kväll och vaknade 02.10. Låg sedan vaken fram tills Leo skulle upp och då var det bara flina, kliva upp och se glad ut. Man kan bli knäpp för mindre kanske. 

Iallafall så träffade jag en läkare och det hade jag redan räknat ut själv att stressen över skolan på universitetsnivå samtidigt som jag tog hand om en liten bebis som inte vill sova hade lett till att jag led av svåra somnstörningar. Jag har nu ett uppehåll från skolan på 1 år och det är så skönt. 

Gick det att gå tillbaka i tiden så skulle jag aldrig ha börjat skolan när jag egentligen skulle ha varit bara mammaledig. Men det är lätt att vara efterklok ;-) 

Nu mår jag bra iallafall, jätte bra! :-) 

Mer om det här kan vi också ta en annan gång! 

Nu ska jag duscha, äta frukost med min lilla kille och sen ska vi ta en förmiddag på kyrkis tänkte vi! 

Ha en toppen dag!