Det är så mycket som skadar våra barn att det är nog bäst jag och Leo låser in oss leker med träleksaker och stickade dockor från Afrika.
Jag kan inte låta bli att ta upp det här. Tror människor på allvar att våra barn kommer bli deprimerade och skadade som vuxna för att vi, föräldrar har smartphones och kollar på dom emellanåt.
Det är då jävligt svaga ungar vi bestämt oss för att uppfostra i sånna fall om allt ska falla på en sådan sak.
Just nu sitter jag med min iPhone och Leo har packat släpet på sin BobbyCAr och kör runt här och ropar hej då. Han ska på utflykt. Det ska han. Han är 1,5 år och har fantasi.
Han behöver inte min uppmärksamhet på det sättet att jag ska ge allt till honom hela tiden för han är ett friskt litet barn som precis som barn gör tror ( vet ;-) att hela världen kretsar runt bara honom ändå.
Jag sitter med telefonen nu och snart ska jag duscha. Senare idag ska jag laga mat och Leo kommer nog leka själv då. Precis som jag gjorde när jag var liten.
Hur kommer det sig att vi inte var lika rädda förr i tiden? Jag kan inte minnas att min mamma var rädd för att jag skulle behöva flytta in på Psyk för att jag var 6 år och ville äta fefferoni som lördagsgodis . Idag blir man nog rädd om en 6-åring vill och får äta vanligt lördagsgodis för herregud man kanske får en sockerchock och utvecklar en psykos.
Jag försöker vara den bästa föräldern jag kan vara. Jag anser mig själv vara världens bästa mamma till Leo för ingen känner honom som jag och hans pappa. Vi ger vårt barn all kärlek och uppmärksamhet vi har även om vi båda har en smartphone och jag är inte ett dugg orolig att Leo en dag kommer bli deprimerad. Skulle han ändå bli det så är jag vettig nog att förstå att det inte handlar om att jag tittade på Facebook på dagarna.
Mitt föräldraskap handlar om en hel del mer än det.
Fast nu är det så att jag fick ketchup och vetemjöl när jag var liten. Kanske därför jag inte fattar bättre vad vet jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar