När det gick över från 2011 till 2012 så befann jag mig i Thailand. Jag, Joel, Mamma och Klas hade stuckit dit för att slippa julen och all dess stress. Istället så låg vi på stranden och sippade kylda drycker och njöt av livet. Min mage hade precis börjat synas och jag storm trivdes med mitt nya gravida jag, till och med i bikini, den ni ; )
Januari var också den månad som jag jobbade mitt sista arbetspass på Tre Bockar. Efter fem år så var det dags att säga hej då. Jag visste att det snart var slut ändå eftersom det skulle säljas men det som fick mig att sluta var att jag fick sådan foglossning när jag jobbade eftersom jag då gick i flera timmar på hårt stengolv. Jag saknar Bockarna, jag saknar er som jag jobbade med så otroligt. Vi var som en familj och vissa av er har jag inte träffat en enda gång sedan det stängdes men det är ju så livet är, det fortsätter fast vissa dörrar stängs. Ni är för alltid i mitt hjärta iallafall <3
I Februari så fick jag hemskt ont i magen en kväll så vi fick åka in på förlossningen, jag var då i vecka 25 har jag för mig. Det var inget som var fel som tur var men vi fick i allafall göra ett till ultraljud och kika på det lilla pyret som fanns i magen. Denna dag fick vi också veta att det var en liten pojke som simmade runt. Vi pratade om namnet Viggo och längtade nu ännu mer till han skulle födas.
Mars. När jag tittade tillbaka i bloggarkivet så verkar Mars ha varit en ganska tråkig månad där jag mest gick och väntade på att få föda barn också åt jag en hel del också. Mitt STORA nöje under graviditeten var att äta och laga mat. Detta har hållit i sig även nu men tyvärr har det även eskalerat i att det ska bakas bullar, kakor och tårtor också. Detta har jag nu i dagarna satt stopp för. Sen om det håller, det lovar jag ingen.
Jag skrev även på min B-uppsats nu och det gick väldigt bra. Jag och Helena skrev tillsammans och var ett väldigt bra team. När det var dags att opponera på den så var vi inne i april och den händelse som sker där så jag är inte examinerad på den ännu utan ska göra det till hösten har jag tänkt när Leo börjar på dagis.
April, Enda sedan jag fick veta att jag var gravid så har jag sagt att jag kommer få barn den 23 april. Jag var bombsäker. På ultraljudet så sas det att jag hade fel och jag var beräknad till 14 maj. Den 16 april hade jag ett besök på MVC och min BM ville boka in en ny tid eftersom jag bara var i vecka 37. Nej, sa jag, jag är klar med det här nu. Jag ska inte vara gravid längre, nu får han komma. Detta var på en måndag och på torsdagen när jag är på väg ner på stan för att träffa mina vänner så går mitt vatten. Denna historia har ni redan hört talas om.
Den 22 april är den största dagen i mitt liv då min lilla Leo föddes. Min son. Den största kärleken kom till mig och jag kommer aldrig bli densamma igen. Då förstod jag att jag alltid funnits för att vara Leos mamma och vara den som föder Joels barn. Så fort jag såg honom när BM lyfte upp honom och visade mig så kände jag på en gång att det var klart att det var du! Det är klart att det var du min Leo som hela tiden låg där i magen, det är klart att det är dig jag har väntat på. Från och med nu blev jag en hel människa.
Inget kan slå denna månad men vi fortsätter.
Maj, Jag tänker inte ljuga och säga att det är världens lättaste uppgift att bli mamma och att man bara kommer hem från BB och kan allt. Jag var ett vrak vissa dagar och hade ingen aning om någonting. Nu var jag fortfarande väldigt påverkad fortfarande av komplikationerna av förlossningen men i maj så började saker klarna upp och jag började komma in i min nya roll som mamma. Jag började lära känna denna lilla människa som kommit till oss och jag läkte, både psykiskt och fysiskt. Jag blev lugnare ju närmare juni vi kom och började förstå att detta fantastiska var på riktigt. Leo är vår, han ska ingenstans. Denna lycka är sann.
Juni, Nu var det dags för mig att gå ut och roa mig en kväll. Tre av mina gamla arbetskamrater fyllde år och jag ville gå på festen. Nu skulle jag få dricka en öl och röka en cigg som jag längtat efter hela graviditeten. ( jag var konstant röksugen under hela den, jag rökte så klart aldrig men fy så jobbigt det var vissa stunder). Det gick bättre än jag trodde att vara ifrån min familj i några timmar men ölen var inte alls särskilt god och ciggen absolut inte. Det konstiga är ändå att fast jag inte är röksugen längre och kommer ALDRIG börja röka igen för jag tycker det är skit äckligt och luktar bläh så måste jag alltid ha ett paket hemma för jag vill veta att jag kan röka om jag skulle vilja. Konstig man är. Visst jag röker om jag dricker nu också men det sker inte ofta och aldrig i närheten av Leo.
Nu fick jag också komma på ett återbesök på förlossningen för att gå igenom förlossningsjournalen och dom förklarade för mig vad som hade hänt, varför och hur det kunde komma sig att jag trodde att jag avled under förlossningen. Det var ett väldigt behövligt och skönt möte för mig.
Juli, vi njöt av sommaren och att vi blivit föräldrar jag och Joel. Vi levde livet precis som det ska levas.
Hudikkalaset ägde också rum och jag och min mammagrupp hoppade över kaffet och kakorna och drog på oss partyblåsorna istället och öppnade en vinflaska. Det mina vänner kan jag säga var partykvällen i mitt liv. Dom som inte tror att man kan festa när man har fått barn skulle sett oss den kvällen. Herre min skapare vilket partaj.
Augusti, av vad jag kan se så bloggade jag inte så mycket i Augusti. Joel hade delar av sin semester då så vi njöt tillsammans. Jag hängde också mycket med mina härliga vänner i mammagruppen. Jag var mammaledig helt enkelt.
September, Jag hade i veckor varit i valet och kvalet om jag skulle fortsätta min utbildning och försöka plugga 100 procent fast jag hade en liten bebis. Jag bestämde mig för att ge det ett försök i allafall eftersom det var psykologi som var kursen som låg framför mig, något jag redan är väldig insatt i och finner mycket intressant. Oj, så fel jag hade om jag trodde att detta skulle gå lätt. Jag har kämpat och kämpat, slitit mitt hår, haft vakna nätter och gråtit många, många tårar. Trots det så har jag fortsatt kämpa och idag har jag bara en tenta som jag inte klarat och det gör inget, den tar jag igen nästa termin så fast det kändes mörkt så har jag klarat det. Jag har pluggat 100 procent samtidigt som jag har tagit hand om en liten bebis. Är det någon gång jag ska vara stolt över vad jag kan så är det nu.
Jag och Joel fyllde också år den 27 september. Han 26 och jag 27. Jag och mitt lammkött ; )
Oktober. Nu kommer vi till ännu en av de bästa dagarna i mitt liv. Den 13 oktober blev jag Joels fästmö. Mitt livs kärlek. Utan honom och Leo skulle jag inte vara någonting.
Detta var också den dag som Leo sov borta för första gången. Jag och Joel hade en kväll tillsammans med middag, vin och drinkar, vi fick åter igen känna oss som paret och inte bara Leos mamma och pappa som det ändå blir i det vardagliga livet.
Jag klädde upp mig och satt som en fnittrig, rodnande tonårstjej på restuarangen. Jag var då och är ännu idag så kär i Joel att jag blir helt nervös i närheten av honom.
November, i denna månad så gjorde jag och Joel en sak som gjorde oss ännu mer till "Svenssons". Vi köpte oss en villa. Det är inte bara vart som helst heller utan till och med jag själv blir helt häpen. Vi ska flytta till Iggesund. I Iggesund ska jag bo i vårt gröna, fina alldeles egna hus. Där på en fin gata ska jag och Joel se våra barn växa upp och han och jag, mitt livs kärlek ska bli gamla tillsammans.
Förutom det så mådde inte jag så jätte bra den här månaden då jag var otroligt stressad över skolan och hade två tentor inom en väldigt kort period. Jag klarade dom och mår idag mycket bättre.
December, Den månad som vi precis har avslutat. Vi har firat Leos första jul och nyår och det har varit magiskt. Han är 8 månader nu och det är så otroligt roligt att följa honom. Han kan vinka, visa vart lampan är, håller välling flaskan själv och älskar att rida på sin pappas axlar men sova, det ska man göra på mamma.
Ett år är slut, ja det är det men inget annat är slut. Alla dessa saker som hände förra året har precis bara börjat och nu fortsätter mitt liv.
Tack för det här året, det bästa i mitt liv men jag vet att det nu för alltid kommer vara så, det bästa <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar