Inatt har Leo sovit i sin säng hela natten. Skulle man kunna säga ungefär... Han vaknade kl 03 och åt välling i vår säng, somnade där 04.30 och då flyttade jag honom till sin säng. Han väckte mig nu 07.30. Det är inte fy skam minsann!
Glad är jag för den här sömnen då jag igår kände mig på bristningsgränsen av trötthet. Nu är jag som en ny människa igen.
Livet förändras. Tidigare var jag en surpuppa om jag inte fick sova minst 8 timmar varje natt plus en tuppis på dagen på ca 1,5 timme. Får jag nu sova fyra timmar per natt skulle jag kunna springa maraton, typ ;)
Jag har inte bloggat något i vecka. Få jag inte mått så bra eftersom Bamse inte mår så bra. Ni som känner mig privat och sen några år tillbaka vet att Bamse är ingen vanlig hund och han betyder världen för vår familj. Han ska till läkaren idag och vi väntar nu på besked. Det är fruktansvärt tungt.
Han är så gammal också, snart 16 år.
När jag var gravid så sa jag hela tiden att snälla, låt honom få träffa min bebis i allafall och det har han fått.
Men beredd på sista gången jag får trycka in näsan och snusa i den där pälsen kommer jag aldrig bli. Aldrig.
Älskade Bamse.
Håll tummarna för oss.
<3
Delar er sorg. Har själv fått tagit avsked till hundar och det är nog det värsta jag varit med om. :(
SvaraRadera