Dagens

Nu var det verkligen längesedan! Jag har inte direkt lagat så rolig mat på sistone, har lite bättre saker för mig ;)
Idag åt vi i alla fall pepparrotsspätta! Mums!

Morsdag

Idag är det min första morsdag. Nu är jag mamma, mamma till världens finaste lilla Leo.
Han och hans pappa lät mig ta sovmorgon i morse och det var den bästa presenten, ända till kl 10 sov jag.

Nu ska vi snart göra oss i ordning och åka till Joels moster för att hälsa på. Det ska bli så mysigt och vädret är  underbart! Jag tycker bara att det är så svårt att klä på Leo när det är så här. Visst att det är varmt ute men det är fortfarande bara maj.... Det är så svårt.
Jag googlade igår, man googlar ju allt nu för tiden, hur man ska klä sin lilla plutt i den här vädret och alla skriver olika. Vissa säger mössa, jacka och allt som går medans andra säger kortärmat och shorts. Det verkar vara en stor spridning så det är kanske rätt hur man än gör, så länge liten ligger i vagnen.
Nadia sa en så bra sak:
- Här i Sverige tar vi på overoll fast det är varmt ute men det skulle vi ju aldrig göra om vi var i Afrika och graderna var lika.
Det är så rätt så rätt.
Här klär vi på alldeles för mycket.

Den bästa mamman av dem alla

Grattis på morsdag min älskade mamma. Du är bäst och du är allt jag vill bli till min lilla Leo.

Jag vore ingenting om du inte fanns.

Jag är stolt över dig och jag är stolt över den som du har fått mig att bli.

Jag älskar dig Mamma

Världens farligaste facebook

Facebook har lett till att miljoner människor har fått nya vänner och fått kontakt med gamla. Facebook är otroligt bra på många, många sätt. Jag älskar facebook och att kolla den är bland det första jag gör varje morgon.

MEN

Facebook kan också vara väldigt farligt för det är inte så att det alla gånger för människor närmare utan det kan också vara så att det gör att människor helt enkelt glider ifrån varandra, om inte ännu värre och förlorar varandra.
Man ser att sin vän skriver att hon gör det och det, umgås med den personen och hon verkar må bra. Hon verkar ha väldigt fullt upp och jag är så glad för hennes skull.
Jag har också fullt upp så då gör det inget att jag inte hör av mig, jag ser ju på facebook att hon mår bra och det är det som är huvudsaken, att min vän mår bra.

Det farliga är att min vän har INGEN aning om att jag vet att hon mår bra för hon har INGEN aning om att jag brukar titta in på hennes facebook för att försäkra mig om att hon mår bra.

I själva verket är det så att min kompis sitter hemma och undrar varför jag aldrig ringer till henne längre, undrar hon inte hur jag mår?

Med dagens teknologi så är det en OMÖJLIGHET att inte ha tiden att höra av sig till nära och kära. Ett sms har vi alla tid att skicka eller ett inlägg på facebook.
Det behöver inte vara längre än ett hej eller att jag tänker på dig.

Vet din vän om att du tänker på henne och att det är viktigt för dig att hon mår bra?
Om inte så skriv det nu.

Back to Basic

Det är hemskt roligt och otroligt vad kroppen och ens beteende kan förändras under en graviditet och sedan återgå till sitt normala jag igen.
Man blir även så förvånad när det sker för man hade liksom lärt känna den där nya människan som man ändå har varit under en tid.

T ex så kan jag berätta om dessa saker:

• Jag satt en morgon och slevade i mig youghurt. - Men fy satan vad vidrigt det här kan jag inte äta!! Jag har aldrig tyckt om "sur" youghurt typ Yoggi utan ska jag äta så ska det var barnyoughurt utan bitar, Tigers eller liknande men när jag var gravid så skulle jag ha Yoggi hela tiden eller varför inte en skål med fil. Jag tjöjs ( Stavningen på den? ) idag vid tanken på det. 
• Jag har blivit helt tokig i att dricka kaffe på morgonen igen som jag absolut inte har kunnat göra under grav. Nu är det bland det första jag gör på morgonen. Kan kanske också vara för att jag behöver koffein eftersom mina sömnvanor inte är riktigt likadana längre! ; ) MEN, nu kommer vi till det big no, no. Jag har redan tidigare skrivit om att jag hade väldigt svårt med röksuget långt in under graviditeten (jag rökte så klart aldrig) men ungefär i kanske 7 månaden så släppte det. Äntligen tänkte jag nu måste det vara över. Nej, nej. Idag känns det som att jag slutade röka igår, så röksugen är jag så nu ska jag för andra gången ta mig igenom det här. Denna gång blir det så klart svårare eftersom jag inte har någon inuti mig som skulle ta skada av att jag rökte en cigg ( eftersom jag självklart ändå inte skulle röka den där ciggen idag samtidigt som jag skjuter barnvagnen). Jag ammar inte heller så det hjälper inte för att övertala mig själv. Jag tänker i alla fall på att jag inte vill använda pengarna till att köpa något så onödigt utan jag vill lägga dom på Leo istället! Jag kämpar på!
• Jag var tokig i äpplen och frukt överhuvudtaget men nu får jag åter igen ont i magen av det, speciellt äpplen. 
• Matvanor och tider. Jag hade nästan som ett schema när jag var grav. och skulle äta. Åt jag inte på dessa tider så kräktes jag som en fontän. Igår så kom jag på mig själv halv tre på eftermiddagen att jag inte ens ätit frukost. SKÄRPNING, det här går man inte ner i vikt av.
• På slutet så kunde jag inte ens tänka tanken på att ta mig hemifrån till Ica Håsta vilket tar kanske två minuter att gå. Jag hade ingen energi och ont överallt ( kommer ni ihåg ankan med gurkan i röven? ; ) men nu är jag ute på låååånga promenader hela dagarna och jag älskar det. Det tåls även att sägas att jag har aldrig rört på mig i hela mitt liv så detta är en ny men otroligt bra vana. It´s a keeper!

Kl 04 bestämde sig lilleman i alla fall för att vakna idag och vara uppe i ett tag. Vi somnade sedan om en sväng och sov till 08, skönt! Nu sover han så klart väldigt sött bara för att han har fått upp mig....

Jag tror vi ska ta en softardag och inte stressa utan poa på här hemma lite, ta en promenad senare och ikväll blir det middag i Trogsta! Tur för mig och Leo så slipper vi vara ensamma när pappan har åkt till Sthlm på motormässa (hemskt intressant) och inte kommer hem förrens sent ikväll.

Ut med er i solen och ha en underbar dag.

Puss!

Tack Moster!

Eftersom vi bor på tredje våningen utan hiss är det inte genomförbart för mig att kånka vagn och bäbis upp och ner för trappen flera gånger per dag, men nu har ju jag världens bästa familj och moster Sussie hade kvar vagnen som hennes son hade och nu har jag fått den! Det är helt toppen och nu kör jag med Leo vad jag än gör, nyss låg han och sov i den i badrummet t ex när jag duschade. Inatt var han lite stökig och då la jag honom i vagnen och gick en promenad i lägenheten, där somnade lilleman och sov till halv fyra! Det var även skönt för mamman och pappan som inte behövde dela på en 90 cm säng som vi annars får göra eftersom Leo otroligt nog fast han ör så liten tar upp resten av vår 180 cm säng!

Tusen tack i alla fall Sussie, du har gjort mitt liv lite smidigare :) puss!

Från magen till idag

Nu tänkte jag bjuda på lite bilder : )

Här ligger Leo i magen och det är taget på vårat första UL. Så älskad från första stund

Här ligger jag och det mäts sammandragningar och bäbisens hjärtljud. Jag tror att det här kortet är taget samma dag som vattnet gick, alltså tre dagar innan han kom. Jag var ganska spy less på det där rummet. Vänta, vänta, vänta.

Här är lilla Leo bara några sekunder gammal. Jag hade en hel del med kort att välja på från den här stunden men det är här det enda som det inte ser ut som att jag håller på att dö av utmattning. Precis som att någon är snygg sekunderna efter dom har fått ut ett barn. Joel har ett kort där man ser hur det rinner saliv ur munnen på mig och kinderna är högröda, samt att jag fick bristningar i ögonen efter att ha krystat men den bilden ska vi bespara er. Ha, ha!

Nu har vi äntligen kommit in på BB och jag hade Leo på bröstet men frågade Joel om man fick sätta upp honom så att jag fick titta på honom. Jag kunde för allt i världen inte förstå att denna vackra varelse är vår.

Nu har vi kommit hem och favorit platsen är att mysa på pappas bröst.

Här är vi idag, jag och min älskade familj. För Alltid.

Badet!

Nu har jag precis kommit upp ur ett bad, ett sådant där mycket härligt piss ljummet bad och endast så mycket vatten så att det når upp till halva låren när man sitter ner. Men det är det mysigaste baden någonsin för jag badade med Leo så klart.
Nu är jag även hal som en ål eftersom det inte blev tvätt med någon härlig duschcréme från Gucci eller liknande utan jag badade helt enkelt i babyolja och nu är både jag och Leo lena som babyrumpor.

När han var färdig så passade jag på att duscha varmt och lite längre än vad jag brukar hinna på morgonen när jag är ensam hemma och inte vill lämna Leo ensam mer en ungefär en fjärdedels sekund och helst inte det heller. Jag har i alla fall slutat med att stänga av duschen och lyssna om han gråter nu för jag kom till insikt med att står jag där med shampoo i håret så har jag ju inte direkt ändå tänkt att springa runt med shampoo i håret resten av dagen utan jag måste ju faktiskt skölja ur det. Det hade nog varit en fin syn annars idag om jag hade kommit med shampoot kvar i skallen idag när jag var på BVC.
Jag hann även raka benen  och det är ju ett big no, no annars för det finns det verkligen ingen tid till på vardagarna. Ett halvt ben kanske man skulle hinna med om man har tur.
Man kan ju ändå se det som så att man har fått ett nytt lördagsnöje, raka benen!

Ja, idag var vi på BVC och håll i hatten för jag har en son som växer så otroligt och mamman blir så glad! Han väger 4300, stora killen! Han ligger på normal kurvan nu, tidigare så gick han efter en annan eftersom han räknas som prematur (på två dagar!).
Efteråt gick vi hem till min lillebror och Elina och fick våfflor till lunch. Älskade fina människor. Det är något otroligt vad Leo är lik Putte. Jag ska försöka ladda upp ett kort på honom sen när han var liten så ska ni få se att Leo är en liten kopia av honom. Väldigt roligt!

Idag så bjuder jag också på en bild på min alldeles egna familj.
Jag är så lycklig, så lycklig!

Förresten, det är ingen av mina läsare som har 70 tals kläder att låna mig? Eller bara har tips på vad jag skulle kunna klä upp (ut) mig i ; )

Att gå eller inte gå

Nu har jag verkligen suttit i valet och kvalet. Jag funderar och funderar.
Jag vet vad jag vill och vad jag tycker är helt okej men nu är det ju så att folk alltid ska prata så mycket om allt så fort de får något att prata om.
Jag vet även att de personer som kommer tycka något om detta är människor, nej inte människor för det är nog inga killar som säger något utan det är tjejer som INTE har egna barn. På något konstigt vis är det alltid dom som har så mycket att säga om barn och dom KAN så mycket.

I alla fall så är jag bjuden på en fest i Juni. En fest som jag verkligen vill gå på och 75 procent av alla jag känner kommer vara där så jag vill, vill, VILL gå. Jag vill även dricka ett glas vin när jag går på den där festen, eller kanske två, kanske till och med tre.
Min son kommer då vara 7 veckor och ska vara hemma med sin pappa som älskar honom exakt lika mycket som mig och kan ta hand om honom på precis lika bra sätt som jag tar hand om honom.
Vet ni att han till och med var med och gjorde honom precis lika mycket som jag var och har alltså 50 procent av ansvaret men det ni är det nog ingen som kommer tänka på när det ska klagas om att jag tänker gå på fest.

Jag har suttit hemma nu i 10 månader. Jag har insett att mitt umgänge innan jag blev gravid bestod mycket av att man gick ut tillsammans för jag har inte haft en enda människa som har ringt och velat umgås med mig på helgerna sedan den dagen jag inte kunde dricka ett glas vin på en lördagkväll. Förutom Helena som frågade om jag ville följa med ut ändå en kväll <3
Jag har gått upp i vikt och fått köpa kläder som man får på sig och inte efter vad som är fint. Jag har inte orkat fixa mig fin på flera månader för jag har inte kännt mig fin, jo gravidfin men inte fin för att jag är jag utan det var bara för att jag var gravid. En vandrande mage har jag varit i 9 månader.
Igår var det första gången på evigheter som jag målade naglarna och jag längtar till att få klä upp mig i mina vanliga kläder igen, sminka mig, locka håret och ta på mig klackar.

Nu är jag med min son 24/7 och jag älskar honom så att hjärtat brister på mig. Jag har han på armen i stort sett hela tiden. Han är allt jag tänker på och hans bästa kommer i första hand. Jag får alltid äta kall mat för på något konstigt vis så lyckas alltid Leo bli hungrig exakt samtidigt som min mat är klar.
Jag har förvandlats till en bläckfisk som klarar allt samtidigt som jag har en bäbis på armen och jag kan även sova sittandes för jag har en groda på bröstet då.
Jag gör allt i min makt för att vara VÄRDLENS bästa mamma åt Leo och jag tycker att jag lyckas ganska bra även om jag tänker lämna honom till hans pappa i några timmar om några veckor.

Men vill ni prata om det så var så god.

En hyllning till dig.

Idag är lillkorven 4 veckor, på tisdag blir han en månad. Mammas go korv.

I alla fall så tänkte jag idag ta er tillbaka till för 4 veckor sedan och tillägna detta inlägg till alla er mammor.

När jag hade värkar och vankade omkring där i förlossningssalen så hade jag hakat upp mig på att gå och säga ett barn, ett barn, vi ska bara ha ett barn, VI SKA BARA HA ETT BARN JOEL! Jag var bombsäker. När förlossningen var klar så var jag fortfarande lika säger, dagen efter lika så och på den tredje dagen och jag satt och pratade med en barnmorska så förklarade jag att ska jag ha fler barn så får dom hellre dras ut genom näsan än att jag ska föda vaginalt igen.

Men!
Det är sant som dom säger, man glömmer, eller kanske inte glömmer men man är tacksam varje dag för vad man fick. Världens största och vackraste utdelning. Det är så värt det och idag så känner jag att jo, men visst jag skulle kunna föda barn vaginalt igen imorgon.

När jag var gravid så var jag inte så jätte skraj för förlossningen förutom under en kort period. Några veckor innan så hade jag lugnat ner mig väldigt mycket och tänkte att visst det kommer göra ont men det är inte farligt och jag är med folk som hjälper kvinnor att föda barn hela dagarna.
Jag var beredd att det skulle göra ont, skit ont, så jävla ont att jag trodde att jag skulle dö MEN att det skulle göra SÅ ont det kan nog ingen människa föreställa sig. ( Om du läser nu Emser Pemser så tänk på att jag blev igångsatt, du kommer klara det här galant!)

I alla fall så vill jag nu hylla oss kvinnor som klarar av den smärtan. Jag tror helt och fullt på att det är för att vi föder barn som gör att vi klarar av det. Vår kropp och hjärna skulle aldrig kunna vara vid medvetande vid sådan smärta om det inte var för att ett barn ska ut. Aldrig, det är inte möjligt och trots att vi har sådan smärta så klarar vi sedan att KRYSTA ut barnet. Jag hade legat i förlossning i 27 timmar när mina krystvärkar startade  varav jag hade varit totalt borta av lustgasen i flera timmar. Jag kommer ihåg att jag sitter på en medicinboll och hänger med huvudet ner i sängen och jag är inte ens benägen att svara när personal och Joel pratar med mig men att jag sedan tar mig upp i sängen på något vis, säger att nu spyr jag också lyckas jag finna kraften att föda fram ett barn. Helt otroligt. Mycket gick på tok med min förlossning men jag fick ut honom på 3 krystvärkar.

Så nu hyllar jag oss alla kvinnor, fy fan vad vi är bra!

Tiden flyger iväg

Ja, det gör den verkligen.
Imorgon blir Leo 4 veckor. Herregud, 4 veckor när man var gravid kändes ungefär som 4 år. Veckorna gick så sakta, så sakta och nu har jag inte ens hunnit blinka och jag har varit mamma i 4 hela veckor.
Dom bästa veckorna i mitt liv, utan tvekan.

Leo fortsätter att vara världens snällaste bäbis. Egentligen är det väl konstigt att man kallar dom för snäll för även om dom skriker så är det ju inte så att bebisen vill vara dum, han har ju ont i magen eller är hungrig osv. Bebisen önskar nog att den var nöjd och inte behövde skrika.
 I alla fall så är Leo nöjd och glad, säger till när han är hungrig bara. Han är lite svår att lägga på kvällen men han är ju så liten också så det är svårt att få in några rutiner tycker jag.
Jag var rädd i början för att ha honom i sängen för jag är rädd att det ska ramla täcken eller kuddar över honom eller kanske en mamma eller pappa, den rädslan har i alla fall släppt och han sover bredvid mig nu.
Joel sa att han ska ta natten som kommer ( Leo vill alltid äta vid ca halv fyra) och då grät jag en skvätt för jag trodde att han menade att han skulle ha Leo på sin sida och jag kan ju inte sova utan honom tätt intill. Men jag ska få ha honom sovandes bredvid mig.

Jag har i allafall lärt mig en del saker som jag gärna skulle ha velat bli tipsad om när jag var gravid och innan jag inledde min shopping karriär till bebisen.
Här är några av mina tips i alla fall.

• Köp inte kläder som man bara tycker är fina. De enda kläderna man kommer använda sedan är de bekväma kläderna och som är lätta att ta på. Leo i allafall sov hela tiden de första två veckorna så varför skulle jag ta på honom jeans och skjorta när vi bara är hemma och han ligger hela tiden. Mina favoritplagg har varit bodys från HM (som säljs inplastade 3 pack som man kan töja hur mycket som helst, typ 99 kr) och ett par mjuka byxor från Åhlens. 
• Jag skulle ha köpt ca 75 till med pyjamaser för det går ca 4 per kväll och det leder oss direkt in på nästa punkt.
• Har man möjlighet så är en tvättmaskin ett måste! Vi kan inte ha det i vår lägenhet och jag springer ner i tvättstugan var och varannan dag och hoppas på att folk har glömt sina tider eller att jag kan sno åt mig en maskin emellanåt. Jag trodde aldrig att det var möjligt att en så liten människa kan producera så mycket tvätt. Jag tvättade imorse i alla fall så nu klarar jag mig kanske till ikväll ; )
• Bebisarna kräks ju en hel del och på Maxi har dom små frottehandukar, 4 för 20 kr. Värdens bästa kräktrasor! Jag hade köpt speciella, fina med traktorer på för typ hundra kronor på Babyproffsen och dom ligger fortfarande vikta i en låda, värdelösa saker. 
• Inotyol salva till röd stjärt. Det hade jag inte handlat för jag tänkte att det tar väl tid innan dom får besvär men det kan ju så klart vara tvärtom eftersom deras hud inte är van vid kontakt med något och  i början så bajsade Leo HELA tiden och blev jätte röd och jag kände mig värdelös som inte hade något hemma på en gång. 
• En nässug. Det gör så ont i mamma hjärtat när man hör att det är snor i lillnäsan och dom inte kan få ut det. : (

Ni som vill ha tips fick några här nu i alla fall ; )

Idag ska vi ta en promenad ner på stan i det fina vädret. Ta en fika eller så. Jag skulle så gärna vilja grilla ikväll men bor man i lägenhet är det inte så enkelt. Då får vi nog äta fisk i ugn istället eller något sådant. Men det är gött dä å!

Förresten så hade jag och Joel varit tillsammans i ett och ett halvt år igår men det glömde vi bort. Ha, ha. Vi får pussas extra mycket idag istället, på varandra och på Leo så klart : )

Plats 87

Kul, jävligt kul det är att sitta på plats 87 i telefonkö till försäkringskassan. Kl är snart 20.00 så vad fan. Usch.
Jag är ju som vanligt ute i så god tid med allt men nu så blev det ju extra tokigt allting.
Det var ju tänkt att jag skulle fortsätta studera tills i juni men eftersom jag blev så dålig efter förlossningen så hade jag inget annat val än att ta ett studieuppehåll. Jag ville ta ett också för jag vill inte spendera en enda sekund av min tid på något annat än Leo.

I alla fall så var det ju tänkt att jag inte skulle ha föräldrapenning än på ett tag utan jag skulle fortsätta med mitt studielån. Nu är jag mammaledig istället så behöver så klart föräldrapengarna men det är så lätt att få allt klart från försäkringskassan. BLÄHHHHH.
Det är absolut inte deras fel heller. Det finns lagar och regler som ska följas och jag är enbart glad över att jag ens får pengar för att vara hemma med mitt barn men man kan kanske få önska lite att vi inte skulle leva i ett sådant pappers Sverige. Blanketter hit och dit och det tar aldrig slut för innan det är slut ska du skicka in ett till papper.
Man ska säkert skicka in ett papper när man dör också, med underskrift.

Men, men. Medans jag sitter här så fick jag lite tid till att blogga i alla fall.
Idag har jag och lilla grabben hängt nere på stan med våra kompisar. Jag med Lotta och Emma medans Leo hängde med Ted. Okej, nu är dom i den åldern att dom mest sover i varsin vagn och inte har en aning om att den andra finns men tiden kommer när dom busar för fullt istället.
Sedan var vi på BVC och nu väger Leo 3840 gram och är 52 cm lång. Han växer så det knakar! Go ungen min.
Idag är även en speciell dag för idag hade jag egentligen BF enligt ultraljudet. Inte för att jag någonsin trodde på det datumet ändå.
När vi fick veta att jag var gravid så räknade jag och Joel ut att barnet skulle komma den 23 april, jag var bombsäker ( ja, jag vet när han är gjord ; ) men när vi sedan kom på UL så blev vi framflyttad till 14 maj. Jag vägrade tro på det datumet och ju närmare 23 april jag kom kände jag mig mer och mer klar med att vara gravid. När jag var till MVC i vecka 36 så sa jag att nu ska han komma. Jag orkar inte mer, jag vill inte vara gravid längre. Ta det lugnt sa hon det är bara 4 veckor kvar.
Jag visste att nej, nej det är dags och den 22 april kom han, lilla prinsen. Mamma vet sörrni!

Nej nu ni ska jag återgå till mitt väntande, plats 22 nu. Det går minsann undaaaaaan!

Nu när jag är mor

Hej alla!

Nu var det verkligen länge sedan. Anledningen till det är så enkel att vår laptop har gått sönder och vi har vår stationära dator i ett rum där det inte finns någonstans att ha prinsen bredvid sig och jag vill nu för tiden inte göra någonting som leder till att Leo är mer än en halv meter ifrån mig. Tro mig att det är jobbigt när jag måste duscha. Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle se duschen som ett nödvändigt ont ; )
Men nu ligger Leo och myser med sin pappa i soffan så jag tänkte passa på och skriva en liten stund!

Jag mår bra nu i alla fall. Jag fick mer komplikationer och fick åka in på sjukhuset igen där dem kom fram till att  jag förmodligen behövde en operation. Jag vägrade gynundersökning ( ja, vem överhuvudtaget är sugen på att få något uppstoppat mellan benen 8 dagar efter man har fött barn, försök inte lura mig på den) så istället fick jag mediciner som jag egentligen skulle ha fått direkt efter förlossningen men det glömdes bort!?
I alla fall så hjälpte medicinen och nu 3 veckor (imorgon) efter förlossningen så känner jag mig helt och fullt som mig själv igen. Jag håller till och med på och tvättar så har tagit mig upp och ner för alla tre trappor gånger flera idag, något som jag absolut inte klarade en enda vända av för en vecka sedan.

Jag fullkomligt ÄLSKAR att vara mamma och funderar på varför man inte skaffat barn tidigare. Fast det hade jag så klart inte velat för jag har väntat på Leo. Jag ska vara hans mamma, jag älskar att vara hans mamma. Så småningom ska jag också bli mamma till hans småsyskon men det är honom vi väntade på. Men honom så blev tiden rätt. Älskade, vackra barn.

Många pratar om vad svårt det blir i förhållandet när man får barn och att man ofta inte längre lägger någon energi på sin partner för allt går till barnet. Detta förbereder dom en också för på föräldrautbildningen på MVC.
Nu är Leo bara tre veckor och en otroligt snäll bebis som sover väldigt mycket ( han föddes ju för tidigt och skulle egentligen fortfarande ligga i magen och sova ) men jag känner helt tvärtom mot för vad dom har sagt. Jag älskade Joel så innerligt innan Leo föddes, så mycket så att jag trodde att det  går inte mer men så fel jag hade. Det jag känner för honom idag är helt obeskrivlig.
Blickarna vi ger varandra är annorlunda, kyssarna, kramarna, allt är så mycket starkare, tryggare.

Han är pappan till mitt barn. Vårt barn. Utan varandra så skulle vi aldrig ha fått Leo och det gör att jag ärligt och riktigt kan lova dig.

Jag kommer för alltid, för evigt älska dig Joel

Tack för Leo