En hyllning till dig.

Idag är lillkorven 4 veckor, på tisdag blir han en månad. Mammas go korv.

I alla fall så tänkte jag idag ta er tillbaka till för 4 veckor sedan och tillägna detta inlägg till alla er mammor.

När jag hade värkar och vankade omkring där i förlossningssalen så hade jag hakat upp mig på att gå och säga ett barn, ett barn, vi ska bara ha ett barn, VI SKA BARA HA ETT BARN JOEL! Jag var bombsäker. När förlossningen var klar så var jag fortfarande lika säger, dagen efter lika så och på den tredje dagen och jag satt och pratade med en barnmorska så förklarade jag att ska jag ha fler barn så får dom hellre dras ut genom näsan än att jag ska föda vaginalt igen.

Men!
Det är sant som dom säger, man glömmer, eller kanske inte glömmer men man är tacksam varje dag för vad man fick. Världens största och vackraste utdelning. Det är så värt det och idag så känner jag att jo, men visst jag skulle kunna föda barn vaginalt igen imorgon.

När jag var gravid så var jag inte så jätte skraj för förlossningen förutom under en kort period. Några veckor innan så hade jag lugnat ner mig väldigt mycket och tänkte att visst det kommer göra ont men det är inte farligt och jag är med folk som hjälper kvinnor att föda barn hela dagarna.
Jag var beredd att det skulle göra ont, skit ont, så jävla ont att jag trodde att jag skulle dö MEN att det skulle göra SÅ ont det kan nog ingen människa föreställa sig. ( Om du läser nu Emser Pemser så tänk på att jag blev igångsatt, du kommer klara det här galant!)

I alla fall så vill jag nu hylla oss kvinnor som klarar av den smärtan. Jag tror helt och fullt på att det är för att vi föder barn som gör att vi klarar av det. Vår kropp och hjärna skulle aldrig kunna vara vid medvetande vid sådan smärta om det inte var för att ett barn ska ut. Aldrig, det är inte möjligt och trots att vi har sådan smärta så klarar vi sedan att KRYSTA ut barnet. Jag hade legat i förlossning i 27 timmar när mina krystvärkar startade  varav jag hade varit totalt borta av lustgasen i flera timmar. Jag kommer ihåg att jag sitter på en medicinboll och hänger med huvudet ner i sängen och jag är inte ens benägen att svara när personal och Joel pratar med mig men att jag sedan tar mig upp i sängen på något vis, säger att nu spyr jag också lyckas jag finna kraften att föda fram ett barn. Helt otroligt. Mycket gick på tok med min förlossning men jag fick ut honom på 3 krystvärkar.

Så nu hyllar jag oss alla kvinnor, fy fan vad vi är bra!