Nu var det verkligen länge sedan. Anledningen till det är så enkel att vår laptop har gått sönder och vi har vår stationära dator i ett rum där det inte finns någonstans att ha prinsen bredvid sig och jag vill nu för tiden inte göra någonting som leder till att Leo är mer än en halv meter ifrån mig. Tro mig att det är jobbigt när jag måste duscha. Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle se duschen som ett nödvändigt ont ; )
Men nu ligger Leo och myser med sin pappa i soffan så jag tänkte passa på och skriva en liten stund!
Jag mår bra nu i alla fall. Jag fick mer komplikationer och fick åka in på sjukhuset igen där dem kom fram till att jag förmodligen behövde en operation. Jag vägrade gynundersökning ( ja, vem överhuvudtaget är sugen på att få något uppstoppat mellan benen 8 dagar efter man har fött barn, försök inte lura mig på den) så istället fick jag mediciner som jag egentligen skulle ha fått direkt efter förlossningen men det glömdes bort!?
I alla fall så hjälpte medicinen och nu 3 veckor (imorgon) efter förlossningen så känner jag mig helt och fullt som mig själv igen. Jag håller till och med på och tvättar så har tagit mig upp och ner för alla tre trappor gånger flera idag, något som jag absolut inte klarade en enda vända av för en vecka sedan.
Jag fullkomligt ÄLSKAR att vara mamma och funderar på varför man inte skaffat barn tidigare. Fast det hade jag så klart inte velat för jag har väntat på Leo. Jag ska vara hans mamma, jag älskar att vara hans mamma. Så småningom ska jag också bli mamma till hans småsyskon men det är honom vi väntade på. Men honom så blev tiden rätt. Älskade, vackra barn.
Många pratar om vad svårt det blir i förhållandet när man får barn och att man ofta inte längre lägger någon energi på sin partner för allt går till barnet. Detta förbereder dom en också för på föräldrautbildningen på MVC.
Nu är Leo bara tre veckor och en otroligt snäll bebis som sover väldigt mycket ( han föddes ju för tidigt och skulle egentligen fortfarande ligga i magen och sova ) men jag känner helt tvärtom mot för vad dom har sagt. Jag älskade Joel så innerligt innan Leo föddes, så mycket så att jag trodde att det går inte mer men så fel jag hade. Det jag känner för honom idag är helt obeskrivlig.
Blickarna vi ger varandra är annorlunda, kyssarna, kramarna, allt är så mycket starkare, tryggare.
Han är pappan till mitt barn. Vårt barn. Utan varandra så skulle vi aldrig ha fått Leo och det gör att jag ärligt och riktigt kan lova dig.
Jag kommer för alltid, för evigt älska dig Joel
Tack för Leo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar