Plats 87

Kul, jävligt kul det är att sitta på plats 87 i telefonkö till försäkringskassan. Kl är snart 20.00 så vad fan. Usch.
Jag är ju som vanligt ute i så god tid med allt men nu så blev det ju extra tokigt allting.
Det var ju tänkt att jag skulle fortsätta studera tills i juni men eftersom jag blev så dålig efter förlossningen så hade jag inget annat val än att ta ett studieuppehåll. Jag ville ta ett också för jag vill inte spendera en enda sekund av min tid på något annat än Leo.

I alla fall så var det ju tänkt att jag inte skulle ha föräldrapenning än på ett tag utan jag skulle fortsätta med mitt studielån. Nu är jag mammaledig istället så behöver så klart föräldrapengarna men det är så lätt att få allt klart från försäkringskassan. BLÄHHHHH.
Det är absolut inte deras fel heller. Det finns lagar och regler som ska följas och jag är enbart glad över att jag ens får pengar för att vara hemma med mitt barn men man kan kanske få önska lite att vi inte skulle leva i ett sådant pappers Sverige. Blanketter hit och dit och det tar aldrig slut för innan det är slut ska du skicka in ett till papper.
Man ska säkert skicka in ett papper när man dör också, med underskrift.

Men, men. Medans jag sitter här så fick jag lite tid till att blogga i alla fall.
Idag har jag och lilla grabben hängt nere på stan med våra kompisar. Jag med Lotta och Emma medans Leo hängde med Ted. Okej, nu är dom i den åldern att dom mest sover i varsin vagn och inte har en aning om att den andra finns men tiden kommer när dom busar för fullt istället.
Sedan var vi på BVC och nu väger Leo 3840 gram och är 52 cm lång. Han växer så det knakar! Go ungen min.
Idag är även en speciell dag för idag hade jag egentligen BF enligt ultraljudet. Inte för att jag någonsin trodde på det datumet ändå.
När vi fick veta att jag var gravid så räknade jag och Joel ut att barnet skulle komma den 23 april, jag var bombsäker ( ja, jag vet när han är gjord ; ) men när vi sedan kom på UL så blev vi framflyttad till 14 maj. Jag vägrade tro på det datumet och ju närmare 23 april jag kom kände jag mig mer och mer klar med att vara gravid. När jag var till MVC i vecka 36 så sa jag att nu ska han komma. Jag orkar inte mer, jag vill inte vara gravid längre. Ta det lugnt sa hon det är bara 4 veckor kvar.
Jag visste att nej, nej det är dags och den 22 april kom han, lilla prinsen. Mamma vet sörrni!

Nej nu ni ska jag återgå till mitt väntande, plats 22 nu. Det går minsann undaaaaaan!