Ibland kommer jag på mig själv med att sitta och tänka på vilken otrolig tur jag har haft som har träffat Joel. Jag vet knappt vad som hände, vi träffades en gång och sedan den dagen har vi suttit fast. Han är så underbar, det vi har är så underbart så jag nästan undrar om han är mänsklig eller om jag lever i en dröm.
Men... Igår kom det!
Jag var på värsta städhumöret igår och städade hela lägenheten, skåpdörrar och gud vet vad i flera timmar. Jag tvättade all tvätt och när Joel kom hem från jobbet så lagade jag middag.
Han gick in och gick omkring. Jag väntade, väntade och väntade. Jag satte mig i soffan med ett fånigt leende på läpparna men fortfarande händer inget. Ingen reaktion.
Till slut kan jag inte hålla mig längre!
-Men vad du är en riktig kille!!!!!
-Va?
- Jag har städat i flera timmar och du märker det inte ens!!!!!???
Så nu vet jag, han är mänsklig.
Men ändå så lever jag i en dröm för du är underbar även om du inte ser på en gång att jag städat. Jag tror jag kan lära mig att leva med det : )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar