Idag har jag varit på förlossningen för återbesök för att träffa barnmorskan som var med när Leo föddes. Nog för att jag träffade hela avdelningen x antal gånger under min monster förlossning men jag fick träffa hon som var ansvarig.
Jag fick inga journaler med mig hem när jag blev utskriven för att jag var i för dåligt skick för att förstå vad som egentligen hände. Nu har allt lagt sig så det var dags att åka dit.
Det värsta som skedde var egentligen att jag fick "snetädningen" av lustgasen och trodde att jag avled. Den upplevelsen kan ingen ta ifrån mig eller ändra på hur mycket dom än förklarar. Jag fick i alla fall förklarat idag att det som dom tror utlöste det är för att de ansåg att jag fick för mycket lustgas under ingreppet när moderkakan skulle plockas ut att dom sänkte den lite. Då vaknade jag till för mycket och började skrika så dom måsta ge mig ännu mer åter igen och det är det jag kommer ihåg, att en av barnmorskorna håller fast något mot min mun som styr min andning. Jag trodde då i mitt rus att jag låg i en respirator eftersom det var något annat som skötte min andning. Det känns skönt att veta att det finns en förklaring på varför jag upplevde det så fruktansvärt. Det är ganska logiskt när man ser på det nu.
Man vet inte varför jag hade två moderkakor men det är egentligen inte så ovanligt som man kan tro. Det farliga för min del var att navelsträngen lossnade från den stora och man gjorde ingreppet för att ta bort den och det är inte så svårt men man hade ingen aning om att blodet kom från den andra som satt fast i livmodern. Hade man vetat om den, som är en omöjlighet att veta så hade ingreppet nog med säkerhet utförts på operation.
Så summan av kardemumman. Det var jätte skönt att få komma dit och jag kan aldrig tacka förlossning och BB tillräckligt för allt dom har gjort för oss alla tre och för hur underbar dom är. Vilken personal.
Vill jag ha fler barn? Vågar jag föda fler barn vaginalt igen?
Jag vill ha minst ett barn till och jag kommer gärna föda på ett normalt sätt.
För det man får i slutändan, det är värt allt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar