Igår satt jag här igen och det kändes som att jag hade flytt tillbaka till min arbetslösa period. Inga rutiner, inget att kliva upp till, det enda jag finns till för är att jag ska stirra in i väggen. Enda ljuspunkten är att Joel kommer hem vid fyra, enda anledningen till att överhuvud taget duscha är att han kommer hem, annars kunde jag lika gärna sitta kvar här i myskläderna och oborstat hår.
Men, nej! Det där skulle inte få dra ner mig igen. Jag måste göra något! Så jag bakade kanelbullar och vilken härlig dag det ledde till. Jag hade något att sysselsätta mig med ( som skrämde bort hjärnspökena som säger hur värdelös man är som inte ens har ett jävla jobb att gå till) ( att jag faktiskt har två jobb som jag jobbar på emellanåt och en universitets utbildning som väntar på mig om två veckor hjälper inte att tänka på när jag gräver ner mig sådär.)
Iallafall så gör kanelbullar oss sociala. Alla vill ha en nybakad bulle med mjölk så vips hade jag Moster och lilla kusin Alwa här. Goaste ungen som finns <3. På kvällskvisten så kom Joels syster och hennes kille hit för fika och kvällen avslutades med att Frida var här och myste med oss. Jag ska baka bullar varje dag i fortsättningen.
Och aldrig är vi nöjda. Idag har jag ett jobb att gå till och du låg jag och muttra när kl ringde och tänkte va fan ska man aldrig få sova! ( Jo, igår fick du det Mikaela, ditt dumspån men då dög det minsann inte!)
Men det är väl så vi människor fungerar. Mycket vill ha mer, gräset är grönare på andra sidan och ja, ni vet vad jag menar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar