Idag har jag suttit med skolarbetet. Just nu handlar det om pedagogik på arbetsplaster och inom olika organisationer. Ni hör ju själva vad roligt det låter, tänk då även på att det här är min första vecka och jag har inte ens träffat någon från min klass eller någon lärare. Jag känner mig ensammast i världen.
Snälla Sandra var hit idag en sväng och visade mig hur kursrummet på internet fungerar iallafall. Inte ens det hade jag en aning om. Då fick jag också någon att dricka kaffe med och det lyste upp hela dagen.
Jag vet att allt kommer kännas bättre på måndag när jag ska vara på campus men just nu känns det som att jag allt jag vill är att bli liten igen och krypa upp i knä på mamma också kan hon hjälpa mig med läxorna.Jag älskar skolan och har lätt för att lära men det är det här med distans som blir jobbigt. Jag sitter här själv liksom. Nästa vecka träffar man ju alla iallafall och kan ta nr och mail så kan man ju prata med varandra och få tips och så.
Men nu får jag ta mig i kragen, sitta här och deppa.
Nej, det går minsann inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar