Nu på kvällskvisten åkte jag, mamma, Joel och vovvarna ut på Öster och gick i slingan där. Slingan där jag alltid lekte som barn, var med skolgympan på skidåkning, joggning och orientering. Även så hade vi frilufsdagarna där, då sprang man i sandtagen, hade säcklöpning och mycket mer. Det var så länge sedan jag var där så jag blev helt till mig.
Här sprang man upp och ner, upp och ner. Idag tror jag inte ens jag skulle klara att ta mig ner. Platt på arsle då kanske men inte så troligt det heller. ; )
Här hade vi alltid samling efter friluftsdagarna, Björkbergs ungarna : )
Sedan gick vi upp Östanbräcksvägen så vi kunde visa Joel vart jag har vuxit upp. Jag tyckte alltid som barn att jag bodde på ett så stort område, husen var så stora men nu idag var allt så mycket mindre.
Något som blev större av idag är iallafall mina minnen.
Jag tycker det är så häftigt att tänka på att i den där gungan satt jag när jag var liten, undra vad jag tänkte på?
Vad tyckte jag om världen, var jag ledsen, var jag glad?
Jag vet iallafall att tack vare min mamma så hade jag och lillebror en väldigt lycklig barndom och vi blev väl rätt så vettig ändå till slut ; )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar