RIP Lilla fågel.

Idag när jag skulle gå till Emma och kom ut på min gård ser jag blod. Blodet i mig isar sig och jag tänker rent ut sagt: Vad i helvete är det här!?
Runt om kring på gården, mitt på, utanför på gatan och nästan in till trappan ligger det massa fjädrar. Ser ut som rena rama fågelslakten.
Jag ser till slut den lilla fågeln, eller en ganska stor kråka var det väl men det låter ju inte lika sorgligt. Hans liv är slut.

Jag ringer till mamma och frågar om en katt verkligen kan ställa till med det här för jag tror minsann att det har varit ett lodjur på min gård, minst. Kanske är det en varg?

Fågeln låg kvar när jag kom hem och jag tycker det är så hemskt men jag kan ju inte förmå mig att ta bort den, ta i den. Som tur är så bor jag med en riktig karl som tog hand om det när han kom hem.
Istället för att gå och förfasas över hur det ser ut på gården så kan jag nu istället sörja den lilla fågeln.
RIP