Vaknade för inte så länge sedan och har precis ätit frukost. Jag är alltid väldigt seg startad när jag har jobbat natt. Man känner att det är inte meningen att vi människor ska vara uppe på natten. Man blir helt enkelt konstig.
På Bockarna går det ju ändå ganska okej eftersom jag slutar 03.00 men det är lite värre när man slutar 07.00. Då blir jag inte människa på två dagar.
På morgonen har jag varit upprörd igen över elaka människor. Joel säger att han aldrig har sett mig såhär. Så upprörd över något annat.
Det är nog för att för mig så är det en självklarhet att man är snäll. Det är inte svårt. Det tar mer av en att prata skit om andra, vara rädd att någon ska sprida vidare vad du sagt, hålla reda på vad du sagt och om vem ( Du har förmodligen även pratat skit om din bästa vän, du kommer bara inte ihåg vad) än att för fan bara ta och lägga på dig ett jävla leénde.
Imorse sa jag till älsklingen att det är det något som ligger högt, högt upp på listan på vad jag ska lära mina barn så är det att man är snäll mot andra. Bemöts man inte med snällhet tillbaka så är det för att dom inte vet bättre och då måste man visa dom hur man ska vara.
Även om jag och mina barn kommer bo i ett grönt hus som vi tycker är det allra finaste och bästa och dumma Petter bor i ett rosa hus så behöver man inte klanka ner på det. Det är säkert jätte bra för han och hans familj.
Rosa hus eller grönt. Vad fan spelar det roll? Vi är människor allihopa och äter samma jävla mamma scans köttbullar till middag iallafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar