Tiden gick och vi började så smått mumla om att tänk om man visste då skulle det vara lite lättare att handla... Fick vi göra ett till ultraljud så skulle vi kolla könet.
När jag kom in på förlossningen i torsdags och läkaren gjorde ett ultraljud så tänkte vi ändå inte på det. Det kändes inte rätt heller att fråga eftersom han gjorde ett ultraljud för att kolla hur jag såg ut, inte för att visa oss bäbisen.
Men läkaren var världens bästa och jag kan inte nog lovorda honom nog och han tyckte det var roligt att visa oss bäbisen. Något som var väldigt speciellt är att när vi såg ansiktet så hade den ögonen öppna och tittade på oss. Självklart så var dom helt svarta eftersom det blir så på bilden men mitt hjärta skrek av glädje - Han är så lik Joel!
-Vet ni könet på barnet frågar doktorn?
-Nej, det vet vi inte...
-Nehe, för jag såg det precis.
Redan här förstod jag att det är en pojke. Jag tror inte att man ser en puppilura bara så där i farten för pillesnuppen kan ju bara ha lagt sig åt sidan.
Joel säger att jag får bestämma.
-Nej, jo, nej, jo vi vill veta!
Läkaren zoomar och zommar och till slut så visar det en snopp på bilden.
En kille, en kille!
-Älskling, du ska få en son!
Detta var nog den mest rörande stunden för oss båda ända sedan vi fick veta om den lilla bäbisen från början. Man blir glad av oavsett vad det är men nu när vi vet så känns en pojke så rätt. Det är det som ska komma till oss nu.
Så underbart är det. Jag och Joel ska få en liten pojke. En till version av min älskade Joel ska komma till världen. Joel som är den allra vackraste och finaste människan jag någonsin har träffat.
Jag ska få äran att föda hans son. Aldrig förr har jag varit så tacksam för något.
Tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar