Jag vill inte, kan inte, orkar inte.

Dessa ord skrämmer många. Vi vågar sällan säga dom.
Alltid ska vi vara så hurtiga, glada och alltid ska vi hitta på saker. Middagar, fester, fikastunder, promenader, träning, ja listan kan göras lång.

Varför funkar vi så att det inte räcker med att bara säga jag orkar inte.
Jag orkar inte behöver inte alls betyda att jag hellre vill ligga på soffan och äta chips hela dagen utan den kan istället betyda att jag orkar inte lägga min tid på att springa på stan och handla saker jag inte ens behöver för att sedan sitta på 24:an i tre timmar och dricka Caffé Latte.
Ändå så fungerar det så att när vi får den här förfrågan så surrar våran hjärna på högvarv.
Vad ska jag nu hitta på att jag ska göra istället? Städa, hälsa på mormor?

Sen kommer vi till alkoholen. Där har man ( eller hittar för den delen) tusen anledningar till att dricka ( solen lyser, det är fredag, det regnar så vi kan inte äta glass så vi  tar en öl istället, min katt har klippt klorna idag osv) medans det många gånger inte finns en enda anledning som man accepterar för att folk inte dricker.

Under sommaren så ökar antalet fester enormt jämfört med hur det ser ut på den kalla delen av året. Uteserveringarna skriker efter gäster och dom ser väldigt inbjudande ut.
-Ska vi ses på ett glas vin?
Detta är något som man hör från höger och vänster och man tar ett glas vin till höger och vänster.
Jag får känslan av att även här måste man ha en orsak till att folk inte ska höja på ögonbrynen för att man kommer till vinmötet och istället beställer ett glas cola.
-Ska du jobba imorgon? Är du gravid?
-Neee...
-Men VARFÖR dricker du inte???
Mitt varför blir: Varför måste man alltid ha en anledning? Jag dricker cola för att jag tycker det är gott och jag helt enkelt inte vill dricka vin idag.

Vi lever i ett fritt samhälle men sen när blev jag vill inte eller orkar inte inte en anledning?