Förra gången vi var på ultraljud så var det så klart väldigt speciellt och det var otroligt att få se den lilla krabaten även då.
Ändå så går det inte att beskriva hur det kändes idag då den är så mycket större. Det är ju liksom en liten människa som växer inuti mig. En liten människa med den allra vackraste näsan jag någonsin har sett och fem perfekta fingrar på varje hand.
Den lilla vinkade och visade tummen upp till sin mamma och pappa och jag har aldrig varit med om en mäktigare känsla.
Jag bara sitter och tittar på bilden nu och jag har nog kommit fram till att den är lite lik Joel. Mina två stora kärlekar. Det känns som hjärtat ska brista på mig för att jag redan älskar detta barn så mycket, så mycket mer än vad jag någonsin trodde vad möjligt. Hur ska det bli när den föds. Hur ska jag kunna skydda den lille mot allt?
Tack Joel för att du tillsammans med mig har gjort detta underbaraste och vackraste. Vi hade varandra och när liten kommer ja, då har vi allt. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar