Min tid som gräsänka är över och ingen är gladare än mig. Jag sov som en prinsessa i natt när älsklingen äntligen låg under samma täcke igen. Jag såg noga till att hela tiden ha ett ben eller en hand som nuddade vid honom. Jag ville inte släppa honom en sekund.
Jag kan inte leva utan dig. Ja, det är något vi säger. Vi som alla är i kärleks relationer och det är ju en förklaring på hur man känner, ett bevis på hur mycket jag älskar dig.
Fast det är faktiskt så att kan det kan man nog eftersom man har faktiskt levt utan denna människa innan man träffades och det gick faktiskt, fast det känns långt från verkligheten idag.
Jag brukar tänka att det är så att jag VILL inte leva utan Joel. Jag vill alltid ha honom nära mig.
I helgen lärde jag mig att jag inte alls är så stark. Jag kan inte leva utan honom. Jag fungerar inte som människa och jag blir helt konstig.
Hela fredagen så grät jag. Nog för att det finns annat folk i min närhet som gör mig ledsen men det kan jag ta när Joels axel finns att luta mot men när han inte är här så är jag inte stark.
Sedan har jag gått som i en dimma hela helgen.
Enda sättet jag kan förklara det på är att jag känner det som att ( jag vet ju inte egentligen för jag äter inga mediciner men det här ända sättet jag kommer på att förklara) jag vanligtvis tar någon medicin, ett tillskott av något och denna helg har jag inte fått det tillskottet och då fungerar jag inte.
Så fort han klev innannför dörren igår med sitt vackra leende och höll om mig på det sättet som bara han håller om mig så blev allt bra igen.
Jag kan inte leva utan dig Joel men framför allt så VILL jag INTE leva utan dig. Jag vill somna i din famn varje natt och vakna med dig varje morgon.
Jag vill dela allt med dig och jag vill leva resten av mitt liv för att göra dig lycklig.
Du och jag och bäbisen <3
Jag Älskar Dig Joel Andersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar