Uppåt!

Ja, nu har jag bestämt mig för att sluta gräva ner mig och jag ska vara uppåt igen. Bli som fucking jävla vanligt.
Inget blir ju bättre av att sitta hemma, glo på tv:n, sakna Joel och tycka synd om sig själv heller. Det är ju patetiskt för fan.

Så nu var det upp och hoppa, in i duschen, i med frukost och en stor kopp thé. Halv tolv ska jag vara nere på stan för att träffa Emma och då blir det nog en massa bäbis snack. : )

Förut har jag alltid sagt att jag inte förstår hur man kan bli så "tråkig" när man blir mamma. Att varenda statusuppdatering ska handla om att bäbisen har bajsat brunt eller grönt, kanske har fått en tand eller varit ledsen. Vem bryr sig?
Jag har ändrat mig ganska mycket.
Idag finns det inget roligare och viktigare än att prata om bäbisar. Nu finns inte dom som jag väntar på ännu, eller jo, finns gör dom men i magen så för tillfället så finns det inget intressantare att prata än om mammans kropp och tro mig att det kan handla om vad som helst.
Täppt i näsan, cravings, foglossningar och till och med förstoppningar. Alla gränser man tidigare har haft har försvunnit.

Nu tänker säkert många som inte har barn eller är gravida att nej, jag ska ALDRIG bli så där.
Jag var er för ett år sedan och nu sitter jag ändå här.
Lyckligare än någonsin även om mitt liv kommer handla om bla bajs en ganska så lång tid framöver ; )