Honey I´m Home!

Åh, härliga, härliga liv. Jag har vaknat ur min koma! Okej, nu menar inte jag att man kan gå från att vara halvdöd till att bli prinsessan på ärten men jag kan nog allt jämföra med att jag var en höna och nu är en.. hmm... kråka!?

Idag har det varit gråtkalas och jag har känt mig värdelös för att min mjölk inte kommit igång riktigt och Leo vill inte ta tutten ( Ja, vet ni att jag är så att jag tar upp dessa saker som ALLA säkert har jätte jobbigt med men INGEN vågar prata om). Jag har gråtit och och man har knappt kunnat prata med mig.
Jag har yrat runt som vanligt och ner på stan skulle jag absolut för att köpa pyjamas åt lillen och det tog ju knäcken på mig.
Innan så var vi på BB för återkontroll och där hyrde jag en bröstpump för nu jävlar ska detta sättas igång.

Vi kom hem och jag satt och stortjöt över att vi fått papper från skatteverket men Leo´s personnr. Mamma kommer och blir så klart orolig över vad jag sitter och tjurar över som att världen har rasat.
-Han har fått ett personnr, ssnyyyyyyyyyffffffttttttttt. Mitt barn, mitt barn!

Min bror och hans underbara flickvän kom också i samma veva och då ni upptäcker jag att Leo har lite, antydan till var på sidan av ena ögat.
Mina vänner helvetet brakar loss och Mamma Mikaela gråter över vilken värdelös mamma hon är som inte har skyddat sitt barn från att det kanske kan bli lite var i ena ögat.
Elina är sjuksköterska och säger åt mig att jag ska pumpa bröstmjölk så vi kan tvätta med det på ögat.
Jag tar mig till pumpen och pumpar.
För varje drag som sker så borde jag känna mig mer och mer som en kossa men det gör jag inte. Jag känner hur jag kommer åter till livet och plopp så brister bubblan som jag har varit instängd inuti i flera dagar.

Leo har inte tagit tutten och jag har inte tyckt att jag haft någon mjölk och hand pumpen som jag har, har enbart strulat så jag har ju gått och samlat mjölk i tuttarna i flera dagar så ja, till slut fick jag väl mjölk i hjärnan och det med mitt blodvärde då blev jag koko.
Koko, koko, koko.

Efter pumpningen i alla fall så har jag sprungit runt och diskat och varit glad, pigg och Mikaela igen!
Ingen är nog gladare än Joel, hans flicka är tillbaka.

Och med det även blogginläggen får vi väl hoppas ; ) Men nu som en mammablogg : )