Manisk

Nu ska jag göra det här nu, nu, nu! Inte bara lite heller utan ska jag göra det så ska jag göra det på riktigt, väldigt mycket och gärna så att vi till slut nästan trillar över kanten. Vingel, en vindpust nu och jag ramlar rakt ner i avgrunden, pladask.

Tänkte idag på att jag funkar lite så att jag kan inte göra lite av något utan det ska alltid bli så intensivt. För några veckor sedan så började jag helt plötsligt laga en massa mat. Jag gick från en barnmatsburk till att laga svåra maträtter. Hela min vardag handlade om maten. Vad jag ska äta idag, imorgon, på lördag och gärna kan jag skriva matlista i en månad framöver. Hela min dag planerades efter när jag skulle börja laga dagens middag. Till slut räckte inte det här heller och jag började baka, bröd, kakor osv.

När jag går i skolan så kan jag inte "nöja" mig med ett G. Jag sitter hela dagarna och nätterna även om det behövs för jag ska göra det bäst och få ett MVG. Aldrig ta det lugnt och tänka men nu har jag gjort så gott jag kan. Nej, jag ska överbevisa mig själv hela tiden. Pusha på gränserna och töja tills det nästan spricker.

Jobb. Jag har redan jobbat 68 timmar på 6 dagar och igår var jag så glad att jag äntligen skulle vara ledig en hel helg men slappna av vad är det? Nu sitter jag här med mitt dåliga samvete över att jag har tackat nej till jobb. Jag skulle ju faktiskt hinna jobba idag, dopet börjar kl 13, jag hade kunnat sluta tidigare....

Ändå så är det inte alls att detta får mig att må dåligt. Jag mår bra av att ha saker att göra, jag vill känna att jag behövs och gör något meningsfullt med mitt liv sen är det så klart aldrig bra om man trillar över kanten.
Om så ändå skulle hända så vet jag att det är bara börja om igen, upp och hoppa, stå på fötterna.

Aldrig är det för sent att börja om.