Jag har börjat blivit nervös. Fram tills nu så har jag levt lite för dagen, köpt vad jag vill, brytt mig om mig själv i första hand och varit extremt bortskämd.
Ville jag t ex köpa ett puder från Dior för min sista femhundring så har jag gjort det.
Detta "dåliga" men fullständigt normala beteende för en singel tjej i 20 års-åldern (kan jag tycka) gjorde jag mig av med när jag träffade Joel.
Man lär sig och man växer upp.
När jag nu ser många omkring mig som har fått sina småbäbisar och klarar det alldeles utmärkt, det ser ut som att dom inte gjort annat slår tanken mig. Hur gör man?
Hur kan jag från att ha knappt vetat hur man gör med enkla saker nu kunna ta hand om en bäbis?
Jag vet att jag kommer klara det, säkert alldeles utmärkt för jag tillåter inget annat men det jag menar är att är det inte faschinerande hur man helst plöstligt kan saker och det är som att man alltid har gjort dom?
Man får en person i armarna som är helt beroende av en och från att inte ha vetat något tidigare så vet du nu precis vad som ska göras och ingen vet bättre än dig vad detta barn behöver. Det är nu ditt liv börjar.
Som ni säkert förstår så var jag på mammagrupp igår och träffade bäbisar och då blir jag så här lite blödig och djup. Lilla Nilas var med och nu fick jag även träffa tvillingflickorna Alma och Agnes. Jag fick äran att ge flaska till lilla Alma också och det var så mysigt.
Snart har jag min skrutt här också och han ska med på träffarna och hänga med sina bäbis kompisar : )
Men nu måste jag sätta fart. Helena kommer snart hit och jag sitter i handduk på huvudet och mysbyxor. Jag läre väl få ordning på håret i allafall men myskläderna dom bor jag i : )
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar