Dessa rosa små moln

Jag är ju lite gullig, duttig av mig och tycker om när det är gulligt, kärlek och bl a bla men ska sanningen fram så kan jag också känna usch, fy och bläh om vissa saker. Dessa vissa saker som jag tänker på just nu är graviditeten.

Man får inte klaga på den för det är ju det största som händer en kvinna/ en familj. Det ska vara så rosenskimrande och det är det mest underbaraste som någonsin har hänt.
Ja, det är det absolut underbaraste som har hänt och jag är världens lyckligaste och jag kan sitta i timmar och titta på magen när den rör sig och lillen bökar runt.

MEN

Bara för att det är så här så är det inte så att en graviditet kan vara jobbig och ha sina nackdelar (ja, ja, skrik rakt ut nu ni rosa skimrande mammor)

Jag menar att det är faktiskt inte det roligaste första gången då man inser att nej, det går inte ens att klämma sig in i jeansen längre eller ännu värre den dagen man förstår att man inte ens får på sig trosorna längre.
Man får aldrig klä upp sig för inte är det nå roligt att gå och köpa nya, dyra kläder eftersom man behöver så stor strlk och vet att man ALDRIG kommer använda dessa kläder efter lill skrutten är ute. Sedan är det ju så att klär jag upp mig så är det för mig själv så klart men också för Joel och det spelar ingen roll vad jag har för klänning på mig så känner jag mig ändå inte fin i mina mormors trosor jag har över jätte röven och som går upp till naveln på framsidan.
Varannan dag så har man även några kilo extra med vätska i kroppen så man inte får på sig skorna. Då kan man stanna inne och får inte ens gå ut för man kan inte gå barfota i mars medan pappan glatt kan hoppa ner i sina skor, dra på sig skjortan som han haft även 9 månader tidigare och dra ner på stan för en stor stark ( Inte för att Joel brukar göra detta, jag pratar allmänt nu). Till denna öl så får han även röka en cigg om han vill.

Som när vi var i Thailand och älsklingen som också ska få en bäbis tänder en cigg på en uteservering och beställer in en Mojito ( min favorit drink) medans jag sitter där som en jävla vätskefylld ballong och dricker jordgubbsfanta så hela käften blir röd och jag ser ut som ett barn. Jag VILLE bete mig som ett barn också  och lipa åt honom.

Halsbrännan den är väl underbar? Man känner sig så ren och fräsch när man när som helst känner hur det bränner till i halsen också oj, nu spydde jag visst lite i käften nu när vi sitter här och fikar och har det trevligt tillsammans. Mycket härligt. Ät ni era fetaostsallader så ska jag ta en klunk Gaviscon som smakar plasthandskar, mums.

Alla dessa ljud. Aldrig har jag tidigare trott att man kan låta så mycket när man är gravid. Gruff, buff, stånk och stön så fort man ska ta sig någonstans. Upp från en djup soffa är inte det allra enklaste eller för att inte tala om när man ska få på sig strumporna eller ta sig upp från badkaret.
Att börja snarka är också en vanlighet. Jag har aldrig snarkat i hela mitt liv men sist jag somnade på soffan hos mamma så hade hon och Klas stått bredvid och skrattat åt mig för att jag snarkade så högt. Jag hade gjort det även hemma sedan på natten men som tur var så verkar det vara ända gångerna.

Ja, detta är ett axplock och listan kan göras längre men jag vill inte reta upp dom rosa morsorna för mycket men ni som känner som mig och inte glimrar rosa för alltid nu vet ni att ni är inte ensam. Vi är nog ganska många.

Undra hur dåligt samvete jag kommer ha nu över att ha skrivit detta inlägg och rackat ner på min graviditet men vet ni vad? Jag tror jag tar en klunk jordgubbsfanta, blir röd i käften också lipar jag åt det samvetet. Jag älskar ju redan min bäbis i magen och längtar efter honom även om jag inte uppskattar att få upp spya i käften i tid och otid.

Tack och hej.