Hur man nu ska orka.

Jag har lite svårt för människor som alltid ska tycka synd om sig själva. Upp och hoppa och gör vad du måste istället så känns det nog bättre.

Idag kan jag inte känna så för jag är helt, helt slut och tycker faktiskt riktigt synd om mig själv.
Sedan i lördags har jag fått behållit två maträtter. Vätska är ännu värre än mat, det går inte alls. Jag har ingen energi snart och idag ska jag ha en examination. Jag orkar inte tänka. Jag orkar inte koppla upp mig på datorn, bläh, bläh, bläh. Jag vet själv att det är ganska illa när jag känner så om skolan för jag älskar skolan men idag är det bläh och underkänd mig om ni vill. Jag skiter i det.

Jag är gravid så jag är världens lyckligaste samtidigt. Det är ett litet pris att betala men det är jobbigt också och det var en del av mig som rasade igår när jag för andra gången bara under tiden jag försöker äta middag ligger på toalettgolvet och under min rusning dit så fastnade jag med pekfingret i dörren så nu kommer jag få blånagel och säkert tappa den sen. Vidrigt.

Och ikväll ska man jobba. Ännu mer bläh. Man måste få ha sina dåliga stunder också så att man uppskattar dom bra.