Ni som inte är gravid eller har varit gravid kan nog inte förstå den oro, nojja man ständigt går och bär på. Jag tror hela tiden att det kommer kännas bättre efter ultraljudet för just nu har jag ju egentligen inget medicinskt bevis på att jag är gravid. Jag har en massa symptom och har visat positivt på test men jag har ju faktiskt inte sett barnet.
Vissa stunder så är man döds förskräckt över att barnet skulle ha försvunnit, gått upp i rök, ja, att det helt enkelt inte finns mer.
Idag är det äntligen ultraljud. Idag ska jag få se bäbisen och förhoppningsvis få bli normal igen. Ett barn går inte upp i rök.
Men tänk om det aldrig har funnits där då?
Ni ser, man blir ju sjuk i huvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar